Utgångspunkterna var naturligtvis nästan ideala med sol och ca 18 grader. Kanske var vinden lite väl hård, men det störde sällan. Startgrupperna gick ut med 10 minuters mellanrum vilket gjorde att det faktiskt sällan kändes riktigt trångt. Åtminstone de första 15 km.
Mellan 15 - 20 km är banan mycket kuperad med många tämligen korta men branta upp- och nedförsbackar. Detta medför dels att man aldrig riktigt får tid att vila mellan backarna men också att det blir ordentligt trångt eftersom en hel del löpare nu börja gå uppför och stappla nedför. Vi det här laget är många också så trötta att de glömmer bort att hålla till höger när de går.
Taktiken att köra hårt ända fram till aborrbacken gick alltså i stöpet. Jag var ordentligt trött efter 20 kilometer och fick gå delar av Grönstabacken. Därefter rullade det på i ganska makligt tempo till aborrbacken där det var dags att gå igen. Bortsett från upploppet tog jag det sedan lugnt de sista 5 km till mål. De många krampande medlöparna (säger man så) längs banan avskräckte från hårdkörning.
Spurtade i mål på 2:40:22, drygt tio minuter långsammare än vad jag hade hoppats. Nästa år gäller det ha fler backar i benen.