I'm still standing (and running)

Jösses, jag konstaterar att mer än tre veckor har gått sedan jag bloggade sist. En kombination av stress på jobbet, pyssel i samband med att våra två äldsta barn byter skola och inskolning av lilla Ingrid på nytt dagis har helt enkelt inneburit att tid och ork att blogga har försvunnit. Detta betyder inte att jag inte skulle ha haft något att blogga om. Tvärtom. Träningen har trillat på med såväl upp som nedgångar.

Sammanfattning

Sedan det mycket lyckade lång-back-passet i förra inlägget har jag genomfört två långpass: ett på lite drygt 28 km (tempo/puls= 5:21/144), det andra på drygt 25 km (5:39/131). Varför var det andra passet så lugnt undrar ni. Jo, jag sprang med en kompis med en trilskande högervad.

De andra passen har i huvudsak varit kortare men med lite mer ös. När jag gick igenom min träning från sensommaren och hösten 2009 insåg jag nämligen att jag sprang en hel del korta pass i riktigt högt tempo (med mina mått), till exempel 5 km på 18:52. En sådan prestation är inte att tänka på idag (faktum är att jag misstänker att jag måste ha noterat tiden fel, så bra har jag svårt att tro att jag sprang). Hur som helst, jag har bytt ut "sex-mil-i-veckan" mot kortare pass med rejält tryck.

Passsen har legat mellan 7,5 och 10 kilometer med fokus på tempohöjning. Dagens lunchträning får illustrera. Jag höjde tempot var femte minut vilket resulterade i följande kilometertider:

1	00:04:57	1.00	04:57
2	00:04:18	1.00	04:17
3	00:04:10	1.00	04:09
4	00:03:59	1.00	03:59
5	00:03:55	1.00	03:55
6	00:03:49	1.00	03:48
7	00:03:42	1.00	03:41
8	00:03:43	1.00	03:43
9	00:02:05	0.51	04:07

Bortsett från att jag tappade två sekunder mellan sjunde och åttonde kilometern är jag nöjd (jag inledde nedlöppningen under den sista halvkilometern). Jag hoppas att de här passen ska ge mig "spring i benen". På onsdag blir det backträning igen. Till helgen långpass (max 24 km). Och därefter börjar nedtrappningen.