Stockholm marathon

Det var en varm dag i slutet av maj. Enligt Stockholm marathons hemsida låg temperaturen mellan 25 och 29,5 grader under loppet och det märktes. Det märktes också att många var på plats. Från vår placering i startgrupp F hade vi en vacker utsikt över tiotusentals löpare.



Måltiden var 3.45, vilket verkade rimligt utifrån vårens tränings- och tävlingsresultat. I hemlighet hade jag hoppats på att hamna närmare 3.40 än 3.45. Den intensiva hettan jämte trängseln, som egentligen höll i sig hela första varvet gjorde dock att jag ganska snart insåg att 3.45 skulle bli en tuff uppgift.



Tio kilometer passerades på 53.51 vilket är 31 sekunder över passertiden för 3.45. Vid halvmaramarkeringen låg jag på 1.53.40, en minut och tio sekunder över rikttiden. Här var jag likväl ganska optimistiskt eftersom trängseln lättade och Valhallavägen erbjöd svalkande skugga.



Sedan kom vi ut på Gärdet. Brännande sol. Ingen svalka. Pinnade på så gott jag kunde och fick 2.14.17 på 25 kilometer, vilket innebar att jag betat av drygt 10 sekunder på rikttiden. Men nu började det bli tungt. Vid 30 kilometer låg jag 2,23 minuter efter. Och nu började maran på riktigt. Tio tuffa kilometer med Västerbron som den verkligt grymma prövningen. Vid 35 kilometer hade jag tappat hela 6 minuter och vid 40 kilometer 10 minuter. Lyckades hålla i det någorlunda de sista 2195 meterna och gick i mål på 3.55.52. Placeringen blev 3591.



För att parafrasera en socialdemokratisk valaffish från 2006 så är jag stolt men inte nöjd.



Hur ska detta resultat tolkas? Berodde den dramtiska temposänkningen mellan 30 och 40 kilometer på värmen, trängseln eller på alla finnar (över 5000 tusen finnar sprang loppet)? Sådana frågor kan vi ännu inte veta svaret på. I framtiden kommer säkerligen flera avhandlingar skrivas i ämnet. Tills dess får vi helt enkelt försöka försona oss med att vi lever i en stundtals obegriplig värld.



Nu slickar vi såren under en vecka innan förberedelserna för Stockholms halvmara drar igång. Den tolfte september står snyggmarkus och jag redo att åter spränga fram längs Stockholms gator.

Plantskola för eliten

Fick idag höra att Lilian Magnusson brukade gå på samma öppna förskola som jag och Ingrid frekventerar. De som inte känner till henne bör läsa detta:

http://www.dn.se/kultur-noje/trebarnsmamman-som-sprang-forbi-eliten-1.672846

Förra året kom hon på tredje plats i maran. Nu finns det inga ursäkter.

Spänningen stiger!

Mycket kan onekligen gå fel under ett maratonlopp:

http://sydsvenskan.se/sport/article359819/Allt-kan-handa-i-ett-maratonlopp.html

Från juridiska fakulteten...

... har följande anonyma angrepp på maratonlöpare och andra köttätare inkommit:

STOPPA LOPPET!Autonoma martonhataresförbund (AMF) kräver att loppet stoppas! Maratonloppen i våra storstäder är ännu ett exempel på imperalismens metoder för att ta livet av både människor och djur. En vanlig martonlöpare äter ca 25 kg agnuskött sista veckan innan ett lopp. Kött som skulle kunna användas till svältande barn i våra u-länder! Kött som producerats under det mest vidriga förhållanden enbart för att slösas bort på ingenting!Kamrater, maraton är det utlimata exmempelet på förspilld mannamöda! Istället för att ägna sin kraft åt att förgöra kapitalet spiller maratonlöparen sin kraft på att skapa bilköer i våra innestäder före under och efter loppen vilket ökar utsläppen och påskyndar växthuseffekten.Maratonlöparen är helt utan moral. Maratonlöparen stödjer barnaga, kvinnlig omskärelse, splittring av familjer, användning av droger, tonårshavandeskap m.m.
Ställ upp! Stoppa loppet Stockholm maraton 30/5!Kom dagen innan till klubblokalen så ska vi göra lite festliga smällare etc.Ropen skalla: Stoppa loppet! Stoppa loppet!Vi ger aldrig upp!

Marans resultat redan idag!

Bloggen kan - med hjälp av högteknologiska vertyg - presentera  kommande lördags resultat redan idag. Lars kommer att springa på 3:34:44, medan Markus får nöja sig med 3:53:12. Fina resultat tycker jag. Frågan är om man måste springa nu när man redan vet hur det kommer att gå?

Sista passet...

... blev 6 snabba kilometer (23.51). Nu blir det inga fler pass; det ligger i Guds händer.

Pigga ben

Idag blev det 200 x 4 x 4, mest för att se om det fanns fart i benen. Och det fanns det. På grund av omständigheter, som jag i detta forum inte kan redogöra för, förlades passet till gymmet på Fyrishov. Det var alltså möjligt för mig att mycket exakt ställa in farten i intervallen. Den första omgången höll jag 16 km/h (kilomtertid: 3 m och 45 s), de två följande 18 km/h (3 oh 20). Under sista omgången körde jag 19 km/h (3 och 9) de tre första för att avsluta med 20 km/h (3 blankt). Kändes bra även om det faktiskt blev lite jobbigt mot slutet. Återstår att se om benen är lika pigga på marans andra varv.

Det hela kunde dock ha fått ett fasansfullt slut. Under nedtrappningen (7,5 km/h) gick strömmen, bandet totalstannade och jag dunsade in i kontrollpanelen. Hade detta hänt när jag höll 20 km/h så hade det inte blivit maraton i vår.

Har just...

... köpt 25 kg anguskött för att fylla det vakuum som kommer att uppstå efter maran.

Sista långpasset

Så var det då dags för sista långpasset innan själva maran. Hade tänkt springa 28 km men efter att ha studerat träningsprogrammet beslöt jag mig för att springa 26 km enligt följande schema: 90 minuter i lugnt tempo, därefter tempoökning (klart över planerad maratempo) i femton minuter, lugnare i drygt 1 kilometer för att avsluta med två tuffa intervall under de sista två km.



Idag använde jag den officiella Stockholm marathon-drycken: Maxin Electrolyte Grapefruit & Lemon. Det är en mix som inte innehåller konstgjort sötningsmedel eller socker utan är baserad på maltdextrin och fruktos. Drycken innehåller också magnesiun som anses vara vara kramphämmande. (Skulle jag ändå få kramp under tävlingen så har Taxi Stockholm en utmärkt service för de tävlande).



Passet gick på det hela taget bra. Efter ca 17 km fick jag - magnesiumet till trots - en viss krampkänsla i vänster vad. Saktade in under 1,5 km och saken var biff. Tempoökningen efter 90 minuter var inte helt lätt, men det fungerade. Drog sedan i mig en squueze och genomförde de sista två km med bibehållen värdighet. Kilometertiden stannade på lite drygt 4 minuter och 39 sekunder. Svårtolkat. Hoppas att det inte blir väldigt mycket varmare de 30e.

Trendsättare

Det visar sig nu att undertecknad och snyggmarkus blivit trendsättare. Enligt gårdagens Rapport har antalet långlöpare ökat betydligt under senare tid. Jag tror att jag talar för både mig själv och Markus när jag säger att vi båda är stolta, men också ödmjuka, för detta.

Kolhydratladdningen fortsätter. Som vanligt är det Vitargo som gäller. Vitargo är ju en patenterad kolhydrat som är speciellt utvecklad för att ge effektiv inlagring av lättillgänglig muskelenergi. Dessutom har kliniska studier visat att vitargo återfyller glykogen betydligt snabbare än andra sportdrycker. Som jag noterat tidigare är magtömningshastighten upp till 80% snabbare än andra vanligen förekommande produkter.

Backträningen...

... gick bra. Sju rejäla backar. Inga konstigheter.

Det närmar sig!

Vi har nu erhållit våra startbevis. Både jag och snyggmarkus blev placerade i den sista startgruppen, vilket bara kan betyda att ledningen för Stockholm Marathon underlåtit att läsa den här bloggen.

Tre pass återstår: medelhård backträning idag, 28 km på söndag (intervall de sista 8), samt fartlek om 9 km på tisdag nästa vecka. Därefter vila, bön och meditation.

Bild

På allmän begäran publiceras här en bild av hjältarna efter prestationen.

Kungsholmen runt

I lördags var det så dags för årets första tävling. Eftersom jag inte hade koll på hur backarna låg tog jag det lite lugnt första varvet. Ökade tempot en aning under andra varvet och gick i mål på 1.37,26 utan att vara speciellt trött. Blev omsprungen av en tjej när det var 500 meter kvar, lite snopet.

Snyggmarkus fortsätter att mörka formen likväl kunde han inte riktigtlägga band på benmusklerna. Efter en riktig brottarspurt sprang han i mål på 1.44,52.

Efter loppet varvade vi ner med öl och filosofiska reflektioner.

Skräck och pina!

Det har visat sig att en av mammorna i Ludvigs klass också ska springa halvmaran på lördag. Tänk om man får stryk av henne. Nu är det bara full fart från första metern som gäller.

Personlig tränare

Enligt säkra källor har snyggmarkus nu skaffat sig en personlig tränare för att finslipa formen inför Stockholm Marathon, nämligen Janne Holmén, guldmedaljör i maraton vid EM i friidrott 2002, samt flera OS-starter. Bloggen ställer sig positivt till att snyggmarkus söker hjälp och önskar honom allt gott.

Själv körde jag ett lagom anpassat blodgenomkörarpass idag. Sju kilometer fartlek. Ordentligt tryck de sista tre kilometerna.

På lördag gäller det! Naturligtvis kan man inte ta ut sig för mycket. Siktar på en tid mellan 97 och 99 minuter.

20 kilometer...

... på 88 minuter och 3 sekunder. Känns lite snopet att jag missade måltiden med tre sekunder, men så är det. Inga gratisluncher under träningspassen. Det hela känns likväl bra inför lördagens halvmara i Stockholm. Då får vi se om snyggmarkus mörkat formen.

(Cilla: kilometertiden blev alltså 4 minuter och 24 sekunder och 15 tiondels sekunder).