Sidor

måndag 9 maj 2011

Kungsholmen runt 2011

Vädret var det inget fel på. Nästan lite för varmt efter en väldigt kylig vecka. Målet var att springa distansen på 1:35 till 1:40. Klockan stannade på 1:37:04. Helt enligt planen med andra ord. Men om sanningen ska fram, så var det svårt att inte fundera på hur fort det hade kunnat gått om jar pressat på hårdare.

Innan start träffades medlemmarna i Sveriges kanske trevligaste löparlag "Uppsala University Roadrunners" för taktik- och psyksnack. Snyggmarkus kunde inte komma till start, så den blodiga sekundstriden från förra året skulle inte upprepa sig. Istället hade Markus skickat kollegan Per Åström som 2006 sprang Kungsholmen runt 1:13:49. Då går det undan! I år skulle Per springa milen vilket kändes ganska skönt.

Jag brukar känna mig extra tung i kroppen inför ett lopp så också inför lördagens halvmara. Antar att det är något psykologiskt. Känslan under uppvärmningen brukar vara att det inte kommer att vara möjligt att springa mer än 3 - 4 kilometer.

Pang! Där gick starten. Ganska snart hittar jag en fin balans mellan steg och andning kring 4:32 min/km. Struntade i att försöka knixa mig förbi andra löpare. Vid tre tillfällen kändes det som om vänster ben inte orkade hålla uppe kroppen vid fotnedsättningen, men den känslan försvann fort.

Banan är ju som bekant flack men det finns i alla fall fyra tydliga backar per varv. Jag ansträngde mig för att behålla ett bra steg och hålla isättningen under kroppen. Och visst får man ett bättre flyt på det viset.

Jag hade ställt in klockan på att börja pipa när pulsen nådde 163 och det gjorde den någon kilometer in på andra varvet. Sänkte tempot med ca 10 sek/km och låg återigen på rätt sida om pulsgränsen. När jag sprang över Rålambshovsparken för andra gången tröttnade jag på hålla tillbaka och ökade tempot mot 4:33 igen. Klockan fick pipa bäst den ville! Avslutade vackert med en modig spurt.

Snitttempot slutade på 4:36 min/km.
Medelpuls: 159 bpm.

På ett sätt är jag nöjd. Genomförde loppet enligt planen. Chansade inte. Kroppen känns riktigt bra. Å andra sidan så är man ju lite nyfiken vad jag hade presterat om jag hade öst på mer, vågat ligga på typ 170 i puls. För att slå mitt rekord från 2009 hade jag behövt ligga på 4:21 min/km. Det hade kanske, men bara kanske, gått. Och då hade jag varit helt slutkörd.

Egentligen är det ju ingen idé att grubbla över fort man kanske hade kunnat springa. Desto bättre att glädjas och inspireras av bloggvänner som fick till riktigt vassa resultat. Jag tänker närmast på Hempa som krossade sitt gamla personbästa och dundrade i mål på fantastiska 1:25:51. Galet bra!

Och hur fort sprang Per Åsberg milen? Trettiotre minuter och fyrtiosex sekunder. Det är också ganska bra, eller hur?

10 kommentarer:

Lennart sa...

Bra! Riktigt starkt! Imponerande att du hade karaktär och höll igen lite med farten.

Det ska bli väldigt kul och se hur det går på maran. Är planen 4:55-fart?

MVH

Lars sa...

Japp, 4:55 är planen. Och den 28e tänker jag lida om det behövs!

Olov sa...

Tack för rapporten =)
Låter som ett starkt och kontrollerat lopp. Bra jobbat.

Lars sa...

Tack Olov! Jag kände mig stark. Tyvärr, också tung... har lovat mig själv att tappa minst 7 kg till Lidingöloppet. Klart att man hade velat slippa kånka runt med de kilona på maran, men nu är det som det är.

Anonym sa...

Roligt att du nämner mig i texten! Härlig läsning om ditt lopp och hur dina tankar gick. Kontrollerat springa på 1:37 är väl kanonbra. 33:46 är sjukt bra förresten :-)
Samlingsplatsen på Östermalms Ip får vi boka, lär bli ett par bloggare som möts där..

Staffan sa...

Skulle aldrig klara att springa och "hålla igen"/sänka tempot sådär bara för att klockan säger åt mig att göra det!!

Är det vinterns skadeproblem som får dig att ta det lite varsamt?

Jag har inte bestämt hur jag gör den 28/5, en del av mig vill åka upp, träffa bloggare och se maran från åskådarplats, en del av mig vill det inte alls...

Lars sa...

Staffan: Klart att du ska åka upp "and share the experience", som en sann Texasbo skulle ha sagt.

När jag ligger nära max har jag väldigt lätt att dra på mig träningskador av olika slag: onda vader, smärtande knän och trilskande höfter. Jag tror att det beror på att jag har någon sorts obalans i min löpstil. Men tills dess jag har fixat det så får jag helt enkelt ta det lugnt om det inte är en "viktig" tävling, som Stockholm marathon.

Mia sa...

Det här känns ju hur stabilt som helst inför maran. HEJA LARS!

Få se vad jag kan göra bland 60 000 andra i startgrupp 18 på Varvet. Blir nog för trångt för 1.37

Jag vi skyller på det :)

Lars sa...

Mia, påminn mig igen... varför är du i startgrupp 18? Är det "running for charity"-gruppen? Ska du vara utklädd till en noshörning?

Ina sa...

Varför bangade snyggmarkus?
Tänkte ta löparpremiär för året ikväll jag. Sedan blir det nog ett blodomlopp verkar det som.