Backpass med stumma ben

I tisdags, två dagar efter 32-km-passet, drog Lars ånyo på sig löparskorna för att genomföra ett kortare backpass. I mitten av första backen insåg Lars att långpasset trots allt hade tröttat ut hans ben.

Jag blev helt enkelt väldigt trött i benen av att springa uppför. Första backen var också den tuffaste, så i de tre följande backarna var jag rejält trött redan från start. Men den positiva känslan från söndagens pass satt kvar i skallen. Kände mig nöjd ändå.

Imorgon, fredag, springer jag det sista mer ansträngande passet. Tolv kilometer med fartökning varannan kilometer. Vi får se hur snabbt det går mot slutet. På söndag kortdistans 4x5x200. Mest för att det kul att springa fort ibland.