Sidor

söndag 30 maj 2010

Pre-mara-hypokondri

Har ont i halsen. Har inte ont i halsen. Har ont i halsen. Har inte ont i halsen. Har Lars ont halsen??? I takt med att Stockholm marathon närmar intensifieras också Lars sökande efter tecken på ohälsa. Samtidigt innebär den 43e födelsedagen att samme Lars reflekterar över åren som går.

För ett år sedan fyllde jag 42 år och sprang också 42 kilometer (+195 meter) samma dag. Att ett maratonlopp sammanfaller med ens 42-årsdag kan inte vara en slump, tänkte jag. Men vad gör man när man fyller 43? Springer en kilometer extra? Hur blir det när man förhoppningsvis fyller 75? Nä, det får nog bli maratondistansen som blir min maxdistans.

Om sex dagar är det dags igen. I år står jag betydligt längre fram i starten. Å andra sidan har jag på grund av skador sprungit ungefär 30 mil mindre än förra året. Banan ser annorlunda ut. Hur kommer det att gå?

Jag hoppas att jag trots färre mil i kroppen ändå ska prestera bättre. Förra året gick jag i mål utan egentligen vara trött. Efter 30 km var jag rädd för att gå in i väggen och tog det kanske onödigt lugnt. Var inte särskilt sliten dagen efter. I år tror jag att jag kan springa närmare gränsen för min förmåga. Hoppas i alla fall det.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Stort lycka till på lördag, Lars! Håller tummarna och bevakar i soffläge med en kall öl i handen. (En viss sorg känner jag övr att inte kunna delta.)
Håll huvudet kallt och njut av folkfesten.
Hälsningar
Tuomo

Staffan sa...

Ja, det är fanken vad man går och känner efter just nu, vi hade förkylda kompisar på besök igår och jag var livrädd och hade jag inte liite ont i halsen imorse...dessutom tycker jag det stramar på utsidan av höger knä sedan snabbdistansen i torsdags...

Roadrunner sa...

Jag känner efter alldeles för mycket ibland. Även jag har fått för mig att jag har ont i halsen, men jag vet inte... Antagligen inbillning.

Men det klart, känner man efter riktigt riktigt ordentligt kan man få för sig att man drabbats av de mest märkliga åkommor. I 18-årsåldern var min favoritbok "Tre män i en båt" där huvudpersonen i inledningskapitlet läser en bok om mänsklighetens sjukdomar och får för sig att han har symtom av samtliga, utom en: skurknä!