Kasst pass förklarat

Så där ja! Inatt vaknade lilla Ingrid med hög feber. När morgonen kom hade även jag fått halsont, snuva och feber. Antar att det är förklaringen till torsdagens usla pass.

Kasspass

Igår skulle jag springa 8k i 4,40-fart. Ett perfekt mellanpass inför dagens Staffansmil. Trodde jag. Benen var stumma som norrländska vedträn. Rytmen uteblev helt och hållet. Efter 5k gav jag upp och linkade hem.

Kanske beror det på att förra veckans träningsvolym blev lite för stor. Långpasset på 26k var trots allt den längsta sträcka jag sprungit sedan Lidingöloppet. Dagens Staffansmil är i vilket fall inställd. Det får bli en sisådär 40 minuter på gymcykel + lite allmän styrketräning istället.

Funderar på att ta mig till Stockholm och hänga på Petras långpass på söndag. Får se om det kan fungera med övriga helgplaner.

Veckoplanering

måndag cykel + styrka

tisdag 10k + löpskolning

onsdag 3k tempo (under 4 min/km)

torsdag vila

Fredag Staffanmil

Lördag vila

Söndag 26 k

Återhämtningspass

Eller kanske något i den stilen. Kände mig riktigt pigg i kroppen efter gårdagens långpass. Jag ville ändå inte springa idag utan begav till gymmet för ett alternativt återhämtningspass. Jag började med 30 minuter på cykel (random, nivå 17), stretchade därefter ordentligt innan jag fortsatte med några styrkeövningar.

I morgon blir det 10k i halvlugn fart (siktar på 5 min/km) med löpskolningsession någonstans i Librobäck. Tror det blir hög- och låg skipping. Sprättsteg håller jag mig borta från. Och det borde ni också göra. Det ser löjligt ut och jag tror inte att det är bra för knäna.

Förresten, förra veckan avverkades 44 k + ett cykelpass. Jag tror att det är ganska lagom för mig.

Pratfart utan någon att prata med

Idag fick jag äntligen till bra långpass. Senast det hände var under förra decenniet . I maraton-bloggosfären verkar pratfart vara det som gäller under långpassen. Om man har någon att prata med så ger sig rätt fart ganska lätt till känna. Springer man själv är det inte lika lätt att hitta rätt tempo. Jag bestämde mig helt enkelt för att pratfart för betyder att pulsen ligger mellan 140 och 145 bpm. Och det uppnåddes när jag pendlade mellan 5:10 och 5:20 per kilometer. Totalt blev det 26 km.

Tyvärr hade jag lite för lite kläder på och småfrös därför under hela passet. Lite trist också att sportdrycken (Vitargo professional) började frysa. Den sista milen var det som att dricka slush puppy. Men jag är inte bitter.

Summan av kardemumman är att jag avslutade passet kall men nöjd. Förra säsongen gjorde jag misstaget att springa för fort under långpassen vilket ledde till att jag inte orkade genomföra övriga pass med tillräcklig styrka och fart.

Gympass

Jag hade egentligen tänkt att den här veckan bara skulle ha tre löppass. Men idag blev det plötsligt möjligt att lägga in ett pass till efter jobbet. För att inte pressa högerbenet för hårt fick det bli ett renodlat gympass. Först 30 minuter på cykel (random, nivå 17), därefter rygg, axlar och bröst.

Jag vet att den sortens styrketräning inte främjar löpningen men jag tycker att min fru har rätt till en man med muskler över hela kroppen. Det känns bra. Börjar nu kolhydratladda med öl och chips inför söndagens långpass. Så jobbar jag.

Farliga grejor

Ok, det har inte något med maratonträning att göra men det är väldigt roligt och kanske något att tänka på när det känns motigt under passen.

Ordföranden i en arbetsgrupp inom statens ungdomsråd uttalar sig om varför ungdomar inte bör titta på filmen Grease.