Mellanpass, långpass och lite glädje

Det är säkert nyttigt för mig att hålla mig till planen med lätta och mellanhårda pass tills dess blodtrycket är utrett, men... också ganska tråkigt. 75 % av maxpuls är en betydligt lägre ansträngningsgrad än vad man kan tro. I tisdags körde jag veckans lite hårdare pass så de återstående passen var med nödvändighet 'snälla'.

I torsdags blev det en timme enligt följande:

• 10 minuter i ca 6-minuterstempo
• 10 minuter i typ 5.20-tempo
• 20 minuter i 5-tempo (mot slutet av dessa 20 minuter pep klockan ilsket: sänk!)
• 10 minuter i 5.20-tempo
• 10 minuter i 6-tempo

Visst känner jag att sådana pass också ger något, men ack vad tråkigt. Lite roligare blev det igår. Långpass. 120 minuter. Det visade sig nämligen att mitt vanliga långpasstempo (5.40 - 5.30) låg tämligen mitt i prick för min målpuls. Pulsklockan tickade sakta upp från 120 till att stabilisera sig kring 135. Vid några tillfällen trillade pulsen upp mot 150, men gick strax tillbaka. Snittpulsen blev 136. Äntligen ett pass som kändes bra, ingen frustration, bara löparglädje.