Fredag

Då var det alltså bestämt att bloggens läsare och andra maratonfans träffas på Flustret nu på fredag för gemensam meditation över temat "After work: klimatsmart eller bara smart?"

Återhämtning och hårdsatsning

Jag valde att ta det lite lugnt förra veckan. I tisdags var det backträning som på onsdagen följdes av ett ganska lugnt distanspass. Sedan valde jag att vila i hela tre dagar för att sedan köra ett riktigt tufft 20 km pass på söndagen.

Sammanlagd blev det sisådär 40 km under veckan. Enligt programmet skulle det vara 50, men jag behövde vila lite.

Söndagens pass gick förresten riktigt bra. Tjugo kilometer på 89,53 minuter. Det blir 4,28 per kilometer. Sista milen gick på 43,44, sista kilometern på 3,51.

Snyggmarkus...

... sågs på en pizzabuffé i fredags. Inte bra. Inte bra alls...

28 kilometer

Igår sprang jag 10 istället för 8 kilometer och det kändes idag. Benen var blytunga de första 5 kilometrarna. Runt 10 kilometer började stumheten släppa och jag kunde pinna på ganska bra resten av passet. Även idag var målet att hamna på en kilometertid under fem minuter. Till slut stannade klockan på knappt 2 timmar och 14 minuter vilket ger en kilometertid om 4,47, alltså 6 sekunder bättre än förra söndagens 24 kilometerspass! Jag är nöjd.

Sammanlagt har jag sprungit 62 kilometer den här veckan. Som tur är verkar nästa vecka bli något mindre slitsam.

Slitsam vecka

Just nu är träningen ganska intensiv. I tisdags var det 12 kilometer, varav 9 med fartlek. Onsdagen ägnades åt styrketräning och i torsdags var det dags för ett riktigt tungt intervall pass: 10 x 850 meter (plus uppvärmning och nedvarvning). Idag ska jag springa 8 lugna kilometer, men i morgon blir det ett långpass om 28 kilometer.

Just det, 28 kilometer! Jag antar att de läsare som är väl förtrogna med Szalkais träningsprogram nu sätter kaffet i vrångstrupen. Enligt schemat ska ju morgondagens sträcka vara 25 kilometer. Jag har emelllertid lagt märke till att 3,5 timmarsprogrammets långpass är lite för enkla för mig och har därför bestämt mig för att följa 3 timmarsgruppen när det gäller långpassen. Vi får se hur det går.

Kolhydratladdning med Vitargo!

24 kilometer

Onsdagens styrketräning och torsdagens intervallträning gick som väntat. Det jobbigt, men det ska det också vara, som Snygg-markus brukar säga.

Söndagens 24-km-pass fick förläggas till lördagen, och det på goda grunder. Men hur gick det?

Enligt Szalkais program skulle distansen avverkas på 128 - 144 minuter. Jag bedömde dock att farten kunde vara betydligt bättre och bestämde mig för att sikta på en kilometertid under 5 minuter (alltså under 120 minuter cilla).

Klockan stannade på 117 minuter (4,52 per kilometer). Ärligt talat blev jag något besviken. Men så är det. Om man ska ta fasta på något positivt så var kilometertiden bättre än de 4,53 som jag presterade på förförra 20 km.

Undrar hur det går för Snygg-markus?

Dött lopp...

... men inte dött kött. Ja, så skulle man kunna sammanfatta resultatet från bloggens andra enkät. Av sex avlagda röster fick Sven tre och Cilla tre. Bosse fick inte en enda. Hur kan en människa skapa rättvisa i en sådan situation?

Bloggen beslutar att Sven tar över Prinsen av Västergötlands arbete. Hans kontakter inom bankvärlden samt hans förankring inom jaktsvängen ger honom den behagliga överklasskänsla som krävs.

Bloggen beslutar vidare att Cilla blir chef för frågor som behandlas i särskild ordning eftersom dessa frågor kräver överväganden.

Frågan om Bosse bordläggs för vidare beredning i särskild ordning.

Beslutet kan inte överklagas.

Ännu en kväll på Vattholmavägen

Efter det starka passet förra fredagen avslutades veckan med två lugnare pass under lördag och söndag. Igår var det en välbehövlig vilodag inför dagens snabbkortdistans: åtta kilometer på 23 - 39 minuter. Lätt match säger ni! Nja, distansen klarades av på 34,27, vilket ger en sämre kilometertid än onsdagens tolva. Men så var också omständigheterna helt annorlunda. Snöstorm och dåligt skottade cykelbanor gjorde passet till en hård prövning.

Jag säger som Snyggmarkus, det är prestationen inte tiden som räknas.

Imorgon blir det styrketräning. På torsdag väntar intervall.

Ny enkät!

Denna blog har tidigare meddelat sin inställning till monarkin. Likväl innebär det stundande kronprinsessbröllopet att en rad praktiska problem måste lösas. Ett av dessa problem behandlas i den enkät som återfinns längst ner på denna sida.

Tolv starka kilometer

Dagens pass, som skulle ha sprungits igår, var på 12 kilometer. Enligt schemat skulle det vara lätt tempo, men lutheranen i mig manade på. Tiden blev 49,23, vilket ger en kilometertid om 4,06.

Imorgon blir det styrketräning.

Övertygande seger

Det blev Bo "Bosse" Wennström som med bred marginal anses ha störst chanser att komma först. Markus kom på en hedrande andraplats medan jag fick nöja mig med att komma sist.

Vi gratulerar Bosse samtidigt som vi ser detta som ett tillfälle till självransakan. Är det betoningen på kemiska preparat som ligger bakom det förtroendeunderskott som skymtar fram i enkätsvaren?

För övrigt vill vi påpeka för Bosse att vi hoppas att möjligheten till anonyma inlägg inte kommer att missbrukas i framtiden.

Ännu ett pass med tunga ben

och ännu ett pass i blötsnö. Efter en vilodag var det alltså dax igen. Uppvärmning under 3 km, därefter kordinationsträning och sedan backträning. Tungt hela vägen. Men, som Markus säger, det är viktigt att lära sig springa med stumma ben.

Imorgon blir det vila inför torsdagens lugna 12 kilometer.

Enkät

Jag ber bloggens läsare att delta i den enkät som återfinns om man skrollar ner sidan så långt det går.

Med vitargo i benen

Enligt schemat skulle dagens pass vara 22 km i ganska maklig takt, men jag tyckte att det skulle vara kul att kolla effekten av kolhydratladdningen genom att springa exakt samma 20 km pass som förra helgen. Den minnesgode läsaren minns säkert att jag då sprang på 98,03 (4.54 per kilometer). Men den här gången hade jag alltså kolhydratladdat och vitargos sportdryck i flaskorna. Resultatet uteblev inte. Idag sprang jag på 94, 39 (4,43 per kilometer)! En ganska ordentlig förbättring.

Naturligtvis är det svårt att veta om kolhydratladdningen eller sportdrycken spelade störst roll. I vilket fall som helst kändes benen aldrig stumma. Andra milen gick på fina 45,53 och det fanns krut i benen för en ordentlig tempohöjning sista kilometern.

Vitargo, det är fina grejer det! Snabb magtömningshastighet!