Den minnesgode läsaren drar sig kanske till minnes att 3-milapasset den 13 april lämnade dystra tankar efter sig. De sista kilometerna blev rejält tunga efter ett försök till tempohöjning. Smittar Markus benstumhet frågade jag mig under sömnlösa nätter.
Uthållighetsträningen i London visade sig vara just vad kroppen behövde. Långa pass med täta vätskekontroller.
Alltnog, förra veckan genomfördes tre pass. I tisdags sprang jag drygt nio kilometer med fyra rejäla backar. Därefter vilade jag en dag innan jag i torsdags körde ett kombinerat intervall- och gympass.
Den stora prövningen kom i söndags: Fyra mil (fyrtio kilometer) längs Vattholmavägen. Den första hälften gick utan större problem; starka ben, sol och vind i ryggen. De sista 20 km hade jag däremot både sol och vind, stundvis stark, rakt i ansiktet. Likväl klarades sträckan av på tre timmar och 20 minuter (och 34 sekunder). En riktigt fin prestation, om jag får säga det själv.
Enligt envisa rykten var snyggmarkus i London och sprang London marathon i söndags. Vi har inte kunnat belägga dessa rykten men det verkar som om han sprang i mål på 78 plats. Även det en fin prestation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar