Sidor

måndag 14 februari 2011

Tråååkigt!

Bloggens minnesgoda läsare kommer ihåg att Lars genomförde en modifierad Staffanmil den 27 januari. Lars själv var nöjd med sitt insats och bedömde sin form som god. Efter två vilodagar klädde han sig sedan för ett långpass söndagen 30 januari. Det skulle han inte ha gjort. Fru Hagborg tyckte att Lars verkade febrig och avrådde från löpning. Lars insisterade och gav sig iväg. Två mil får det bli, sa han. Redan efter några 100 meter stod det klart att något var fel. Pulsen drog iväg. Benen var blytunga. Dessutom fanns där ett stråk av smärta i höger ljumske. En klok man hade avbrutit redan där, men Lars trampade på i lite drygt 10 km. Det var inte bra.

Summan av kardemumman är att jag inte har kunnat springa på två veckor. Större delen av vecka fem kunde jag inte träna alls men sedan lördagen 5 februari har jag lyckats genomföra fyra rejäla konditionspass, vilt viftande i gymmets crosstrainer-maskiner. I tisdags och torsdags förra veckan blev två sextiominuters pass nämnda maskin. Jag ber er reflektera en stund på vad det innebär att stå i sextio minuter och vifta med armar och ben. Efter 20 minuter var jag nära att börja gråta när jag insåg att två tredjedelar av passet var kvar. Efter 40 minuter befann jag mig i komaliknande tillstånd som tacksamt nog höll i sig resten av passet.

Igår, söndags, slogs även 60-minutersvallen. Jag hade planerat att först köra crosstrainer i 60 minuter och därefter springa 60 minuter på löpband. Ett långpass – åtminstone i tid – med andra ord. Nu var jag förberedd på hur 60 minuter känns så den första delen av passet var inte så mentalt påfrestande. Naturligtvis var emellertid alla löpbanden upptagna (av gående personer!). Jag knappade in 30 minuter till. Behöver jag säga att löpbanden även denna gång var upptagna. Det fick bli 30 minuter till. Hela 120 minuter i crosstrainern med andra ord! Trååååkigt.

Jag är egentligen mer uttråkad än oroad när det gäller muskler, hjärta och lungor ligger jag bra till. Får se till att trappa upp löpning lite försiktigt för att undvika belastningsskador. Förhoppningsvis kommer nästa inlägg handla om löpning istället för om en crosstrainer.

6 kommentarer:

Staffan sa...

Lyssna du på hustrun i fortsättningen, aj aj!! Jag förstår att du ännu inte lanserat den där rådgivningstjänsten du skrev om ;)

Hoppas du får lämna plasthästen med pedalerna snart och komma ut och springa!

hempa sa...

Varför går folk på löpband?! Dessutom går de långsammare än de gör i vanliga fall. (Åtminstone enligt min syn på saken.. :-))

Den där träningen du bedriver är jag inte avis på, men sicket brutaltjockt pannben du bygger!

Lennart sa...

Hej!
Att det ska vara så svårt att avbryta träningspass i tid! Jag har själv gjort som du många gånger.

Hoppas också på att nästa inlägg handlar om löpning, kanske 5 km testlöpning i 6 min fart kan vara något? Jag brukar genomföra ett sånt pass när jag har varit skadad och kan gå utan att känna något. 6 min fart betraktar jag som nästa steg i den ökade belastningen och känner jag något, då stannar jag direkt.

MVH

Stefan sa...

Hallå! I höstas påbörjade jag en topplista med Sveriges alla hälsobloggar. Nu närmar vi oss 600 st men där är fortfarande en hel del som saknas. Eftersom du skriver om hälsa så vore det kul om du ville vara med :) http://www.halsoartiklar.se/bloggar/

Lennart sa...

Hur går det för dig? Det var länge sen du uppdaterade.

MVH

Mia sa...

Okej, nu har jag läst det här inlägget VÄLDIGT många gånger... :)