Efter dagar och veckor nålar i knät, ström i vaden och springförbud var det ånyo dags för Lars att ta på sig springskorna. Naprapatens råd var att börja med 15 minuters försiktig löpning. Vänta en dag och om det kändes bra öka tiden med fem minuter varannan dag tills dess 60 minuter kunde springas utan problem. Därefter kunde den egentliga träningen börja. Det var naturligtvis en oacceptabelt lång väg tillbaka. Med det upplägget skulle det bli omöjligt att genomföra maran. Lars bestämde sig därför för att chansa och i stort sett följa det upplägg som tidigare presenterats på denna blogg. Istället för att börja med en Staffanmil beslutade Lars dock att istället genomföra 8 lugna km.
De första två kilometerna avverkades i 5-minuterstempo med 100-procentig uppmärksamhet på vänster ben. Det kändes bra, men lite konstigt. Tredje kilometern höjdes tempot till ca 4,25. Fortfarande bra känsla. Kunde hålla åtta fotnedsättningar per andetag utan problem. Övergick sedan till att växla mellan 5- och 4,25 minutersfart + en liten spurt de sista 500 meterna. Sluttiden blev 37,50. Rejäl stretching. Just nu känns benet helt ok men det är ju först imorgon som vi vet om passet var ett hopp i galen tunna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Sprang du en kilometer i 3.25-tempo!!?? Det är ju sjukt fort! Det är knappt att jag klarar det tempot under tvåhundrametersintervaller.
Men oavsett vad du höll för tempo så var det viktigaste att det kändes bra!!
4,25 ska det vara. Det var väl ett omedvetet önsketänkande.
Bra blogg du har Lars, jag har också börjat träna, både löpa och gå. Gick jag nämligen i början av månaden en bit av Camino de Santiago, i NV Spanien, och vissa saker behöver förbättras s.a.s. Det var 8 dagar och 135 km innan man var framme i Santiago de Compostela, de sista två timmarna varje dag var svåra! Måste ändå åka dit igen, nu vill jag göra sträckan från Pyrineerna genom Pamplona fram till Burgos, men måste först lägga ut en plan och skaffa mig också en Personal Coach.
Lycka till med träningen, Juanki
Skicka en kommentar