I förra inlägget konstaterade - kanske lite oförsiktigt - att sommarens träning skulle ha fokus på Lidingöloppet eftersom jag ville undvika tjejdäng. Inlägget har väckt uppmärksamhet långt utanför de kretsar som brukar ta del av Hagborgs tankar. Ja, man skulle till och med kunna säga att stämningen varit hätskt. Hur som helst så står alltså den avgörande kampen inom löparsverige de närmaste tre månaderna mellan en vältränad 28-åring från Hudiksvall och en lätt överviktig 43-årig fyrabarnsfar från det småländska Bibelbältet. Gott så!
Med dessa utgångspunkter kan det inte bli fråga om något annat än stenhård träning. Blodsmak i munnen och vin i blodet. Vin i blodet? Ja, enligt senaste numret av Runner's World serveras vin, cider och ostron längs banan på Paris Marathon. Fransmän brukar veta hur sådant ska skötas, så det får bli bourgogne i vätskebältet i sommar.
Skulle ha inlett Lidingösatsningen med backträning idag, men har valt att köra mental träning istället. Ingen blodsmak i munnen med andra ord. Vin i blodet kan jag dock leva upp till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag tycker att du tänker rätt. Ingen tjej har samma fysiska styrka för att kunna ge en kille en match i Lidingö-loppet.
Kvinnor har dessutom svårt att fokusera. De springer där i skogen och tänker "mormors gamla gardiner, undrar vart de tog vägen?" och "barnen har nästan inga rena kläder, jag måste stortvätta när jag kommer hem".
Kvinnor har i Lidingöskogarna att göra, men då endast som funktionärer och publik.
@Anders: Ja, vad ska man säga? Tack för att du tror på mig, men jag kan nog inte ansluta mig till dina mer övergripande resonemang.
Dessutom brukar jag själv undra vart i fasigen mormors gardiner tog vägen. Det var säkert någon kusin som snodde åt sig dom!
En 28-åring från Hudiksvall säger du. Det var mig en ung liten pingla du tävlar emot. Själv är jag ju faktiskt en stolt 30-taggare :)
Hätsk? Ja det är svårt att komma till min blogg och utmana mig och min stora skara av hängivna fans. Jag skulle kunna äta små kattungar och de skulle ändå ropa "Heja Mia!". Det är mitt liv det.
Jag blir lite nyfiken... Anders Hallberg: Vem är du? Och framför allt. Vad har du för tid på milen?
Vidare information om min nitiska och väl övervägda träningsplanering kommer senare i veckan.
Det var allt för ikväll. Nu fortsätter jag att ladda benen och hjärnan med lättsaltade popcorn framför fotbolls-VM.
/Mia
undrar också vad A Hallberg har för miltid.
Hahaha! Jag kan bara konstatera att det var ENORMT många tjejer som hade både mer fysisk som mental styrka än jag på maran. Jag är snarare imponerad av dessa "fartmonster" som trippar förbi en medan musklernas energi sinar... Kan man ana lite "mycket snack och liten verkstad" hos herr Hallberg :-) ?
Detta ska en intressant löparbatalj att följa. I efterhand, eftersom även jag kommer se till att ha Mia bakom mig under Lidingöloppet. Värt att fundera på är att medaljtiden för män (2:15) och medaljtiden för kvinnor (2:38) visar att om du slår Mia med drygt 20 minuter så är ni "lika bra".
Röjsåg eller makeup? Ja det är den stora frågan just nu... http://www.menmia.se/?p=13158
Hur hände det här? Vad är det med karlarna i Uppsala egentligen? Varför är ni så rädda för en 52-kilos löpartalang, som tränar på backiga och krävande västkusten?
Enligt mer eller mindre tydligt rådande könsnormativa samhällsordning skulle en analys kunna vara att Uppsalamännen har mer att förlora än vad du som kvinna har att vinna på denna batalj.
Så, nu har jag tagit mitt ansvar och gjort en genusanalys.
Förstod du den, A Hallberg?
Analysen är förvisso helt onödig och primitiv i detta sammanhang. Denna batalj handlar lite om träning och prestation men mest om fula psykningar, kaxighet och mod. Det finns risk att den som förlorar detta slag lägger skorna på hyllan. Är jag rädd.
Skicka en kommentar