(Hagborg själv på väg mot vätskelangningen vid 32 km. Enligt uppgifter på facebook ser han 'grym' ut. Hagborg hoppas att det är bra (Foto: Helena "Hella" Edström)).
Stockholm Marathon by larshagborg at Garmin Connect - Detaljer
Efter att ha deltagit vid sin systersons studentmottagning på småländska höglandet satte sig Lars kl 20 på fredagkvällen i sin bil i akt och mening att springa sitt andra maratonlopp. Förutsättningar spretade åt olika håll. Å ena sidan skulle Lars stå på startlinjen med ca 25 mil mindre i benen än ifjol pga ett längre skadeuppehåll. Medan Lars inför förra årets mara hade sprungit 8 pass över 28 km (varav ett om nästan fyra mil), så hade han i år bara kommit över 28 km en gång. Samma sak gällde egentligen alla typer av pass: mindre av allt. Dessutom hade turtröjan försvunnit. Å andra sidan var det en mer erfaren Lars som stod på startlinjen. Han visste hur Västerbron känns på andra varvet. Den sega stigningen längs Torsgatan och Odengatan kände han till. Och, inte minst, vädret var betydligt bättre. Dessutom hade Lars en plan.
Vätska. En tydlig erfarenhet från förra året var att stoppen vid vätskestationerna blev en källa till irritation. Man ska tränga sig in till borden. För att få i sig innehållet måste man gå när man dricker, vilket innebär att man måste starta om löpningen var tredje kilometer. Inte bra. För att komma tillrätta med detta placerade jag ut två vätskelangare på Södermälarstrand (en för första varvet en för andra). Dessutom bar jag ett vätskebälte med två flaskor + en flaska powerade i handen. Detta innebar att jag bara behövde stanna vid en enda vätskekontroll (den närmast efter halvmara-markeringen). I lugn och ro kunde jag dricka när jag själv ville det utan att fundera på hur långt det var till nästa knuff-och-ruff-station.
Takt och tempo. För att klara 3.45 behöver man ligga på 5.20 per kilometer. Men för att klara hela distansen måste man hålla ett tempo som inte riskerar att sätta upp en vägg någonstans vid Söder Mälarstrand på andra varvet. För att vara på den säkra sidan bestämde jag mig för att springa efter takt istället för tempo, vilket för innebär 8-steg-per-andetag. Detta visade sig vara en framgångsrik taktik. Bortsett från de sista 7 km innebar den takten att jag faktiskt låg kring rätt tempo hela tiden.
Snyggmarkus? För många var naturligtvis kampen mellan mig och Markus klon i årets Stockholm marathon. Markus öppnade hårt och låg efter 5 km drygt 600 placeringar framför mig. Sedan sänktes farten och vid 25 km uppstod trista benproblem som gjorde att Markus fick byta fokus och helt enkelt lägga allt krut på att halt-springande-gående ta sig i mål. Vilket han gjorde! Nästa år kan jag knappast räkna med att Markus ska drabbas av samma otur.
Sammantaget kändes årets mara mycket bra. Ben och lungor tickade på i harmonisk samklang ända till 37 kilometersmarkeringen. Förra året blev det jobbigt redan vid 30 km. Stort tack till Anna och Helena som langade dryck.
Nytt fokus. Nu gäller det att ta sikte på Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet.
5 kommentarer:
Ahaa! Du körde det berömda (?) takttricket! Otroligt imponerande insats med de förutsättningarna. Syns vi 2011?
Lita på det!
Härligt jobbat! :) Jag tror det var min brist på rutin som sänkte mig på slutet. Gick ut ganska hårt och kunde liksom inte låta bli, sen gick magen åt h_l_ete. Men jag är sjukt nöjd ändå :)
GRATTIS till fin prestation.
Ett stort grattis till en enastående tid! Mycket imponerande efter en ganska trasslig försäsong med skador och mindre träning än förra året. Detta bådar gott inför nästa mara och kanske kan man hoppas på ytterligare 10 minuters förbättring även nästa år?
För egen del så känns det väldigt bra att ha genomfört ytterligare ett marathon trots att tiden inte blev den man hoppats på. Men jag säger som alla Tottenham supporters: "Next year!"
/MH
Och jag håller fast vid att samtliga varit sjukt duktiga och inspirerande. Man blev supertaggad vid sidan om spåret :-)
Skicka en kommentar