Det var en varm dag i slutet av maj. Enligt Stockholm marathons hemsida låg temperaturen mellan 25 och 29,5 grader under loppet och det märktes. Det märktes också att många var på plats. Från vår placering i startgrupp F hade vi en vacker utsikt över tiotusentals löpare.
Måltiden var 3.45, vilket verkade rimligt utifrån vårens tränings- och tävlingsresultat. I hemlighet hade jag hoppats på att hamna närmare 3.40 än 3.45. Den intensiva hettan jämte trängseln, som egentligen höll i sig hela första varvet gjorde dock att jag ganska snart insåg att 3.45 skulle bli en tuff uppgift.
Tio kilometer passerades på 53.51 vilket är 31 sekunder över passertiden för 3.45. Vid halvmaramarkeringen låg jag på 1.53.40, en minut och tio sekunder över rikttiden. Här var jag likväl ganska optimistiskt eftersom trängseln lättade och Valhallavägen erbjöd svalkande skugga.
Sedan kom vi ut på Gärdet. Brännande sol. Ingen svalka. Pinnade på så gott jag kunde och fick 2.14.17 på 25 kilometer, vilket innebar att jag betat av drygt 10 sekunder på rikttiden. Men nu började det bli tungt. Vid 30 kilometer låg jag 2,23 minuter efter. Och nu började maran på riktigt. Tio tuffa kilometer med Västerbron som den verkligt grymma prövningen. Vid 35 kilometer hade jag tappat hela 6 minuter och vid 40 kilometer 10 minuter. Lyckades hålla i det någorlunda de sista 2195 meterna och gick i mål på 3.55.52. Placeringen blev 3591.
För att parafrasera en socialdemokratisk valaffish från 2006 så är jag stolt men inte nöjd.
Hur ska detta resultat tolkas? Berodde den dramtiska temposänkningen mellan 30 och 40 kilometer på värmen, trängseln eller på alla finnar (över 5000 tusen finnar sprang loppet)? Sådana frågor kan vi ännu inte veta svaret på. I framtiden kommer säkerligen flera avhandlingar skrivas i ämnet. Tills dess får vi helt enkelt försöka försona oss med att vi lever i en stundtals obegriplig värld.
Nu slickar vi såren under en vecka innan förberedelserna för Stockholms halvmara drar igång. Den tolfte september står snyggmarkus och jag redo att åter spränga fram längs Stockholms gator.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hallo Lars!
Jag håller på sossarna: Var nöjd!
Under rådande omständigheter med sen startgrupp och trängsel är det inte du som styr förloppet utan påverkas av de andra löparna. Du får se det positiva med resultatet, att du hamnar i tidigare startgrupp nästa år och kommer undan det mesta av trängslen. (Kaoset vid vattenhålen består dock). Må gott! Tuomo
Tack Tuomo! Nu ser jag fram mot att kunna ta rygg på dig under halvmaran i september. Målet är att inte bli mer än 5 minuter efter dig i mål. Såg att du fick en riktigt bra tid på maran. Grattis!
"Den tolfte september står snyggmarkus och jag redo att åter spränga fram längs Stockholms gator."
Jag? Jag springer bara maror numera:
http://www.ostersundmarathon.se/
http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/
Larva dig inte, Markus. Klart att vi ska springa halvmaran! En perfekt avslutning på säsongen.
Tjena Lars!
Anmälan till ½-maran är inskickad. 5 minuter tror jag inte skiljer oss åt i september. Du gjorde en bra tid på Kungsholmen och nu när du vet upplägget på ½-maran och ägnar sommaren åt tempolöpning tror jag nog att vi ska kunna hjälpas åt att pressa 1.30-gränsen. Jag kör lite lugnt just nu men ska komma igång när kroppen återhämtat sig. (Fortfarande lite energilös trots öl, pizza och rehablöpning.) Om du vill förlänga säsongen något och köra tempopass innan vintern rasar in kan jag tipsa om Granebergsvarvet, 13km. Sprang i fjol och det var en lagom säsongsavslutning innan jag tog en 3-4 veckors vila innan träningen för maran drog igång. Må gott i sommar. Tuomo
Skicka en kommentar