Sidor

söndag 27 september 2009

Lidingöloppet är lättare än Stockholm Marathon!

Så kan det då till slut sägas med den säkerhet som egna erfarenheter skänker: Lidingöloppet är lättare. Men inte så väldigt mycket lättare. Om vi tänker oss en ansträngningsskala där Stockholm marathon har 10 och Stockholms halvmara har 1, så skulle jag ge Lidingöloppet en stark 8. Skillnaden, som jag upplevde den, är att Lidingöloppet är mycket ansträngande för benen, medan resten av kroppen klarar sig bra. Under maran slits och dräneras hela kroppen på ett annat sätt.

Utgångspunkterna var naturligtvis nästan ideala med sol och ca 18 grader. Kanske var vinden lite väl hård, men det störde sällan. Startgrupperna gick ut med 10 minuters mellanrum vilket gjorde att det faktiskt sällan kändes riktigt trångt. Åtminstone de första 15 km.

Mellan 15 - 20 km är banan mycket kuperad med många tämligen korta men branta upp- och nedförsbackar. Detta medför dels att man aldrig riktigt får tid att vila mellan backarna men också att det blir ordentligt trångt eftersom en hel del löpare nu börja gå uppför och stappla nedför. Vi det här laget är många också så trötta att de glömmer bort att hålla till höger när de går.

Taktiken att köra hårt ända fram till aborrbacken gick alltså i stöpet. Jag var ordentligt trött efter 20 kilometer och fick gå delar av Grönstabacken. Därefter rullade det på i ganska makligt tempo till aborrbacken där det var dags att gå igen. Bortsett från upploppet tog jag det sedan lugnt de sista 5 km till mål. De många krampande medlöparna (säger man så) längs banan avskräckte från hårdkörning.

Spurtade i mål på 2:40:22, drygt tio minuter långsammare än vad jag hade hoppats. Nästa år gäller det ha fler backar i benen.

3 kommentarer:

Markus sa...

Det låter som om mina rejäla lår kommer att göra sig rättvisa i ett Lidingölopp alltså.

Nåväl, bra kämpat med 2.40! Därmed får du tillåtelse att falla in i dvala ett tag efter denna fina säsong!

/MH, coach

Lars sa...

Stort tack för detta! Nu väntar nog bloggens alla läsare på din årskrönika med tillbakablickar, analyser, reflektioner och tankar inför löparåret 2010.

Markus sa...

Tack för utrymmet i denna blogg.

Försäsong 2008-2009: Utmärkt. Inga skador och inga sjukdomar. Lite fusk i träningen v.11 pga. semester.

Kungsholmen runt 2009: Sagolikt. Under 1.45.00 (målet var att klara 1.50.00). Helt slut efter ett perfekt upplagt lopp.

Stockholm marathon: Enastående. Klarade under 6 min/km och sprang hela vägen. Kanske tiden kunde vara bättre om trängseln varit mindre.

2010: Kommer att mörka träningsintensitet och form under hela försäsongen (inkl. Kungsholmen runt) för att sedan slå till på Stockholm marathon. En tid på under 4h är målet.

2011: Min försäsongsmörkning fortsätter, Lars har åldrats ytterligare ett år och hans försprång börjar hämtas in.

2012: Lars = en gammal föredetting. En försäsong utan skador och sjukdomar gör att jag placerar mig före Lars på maran.

2013. Lars börjar skylla på benhinnor och knän. Jag slår Lars personbästa på maran och Lars är hemma pga. halsont.