Varför maraton?

Varför springer man ett maratonlopp? Mil efter mil på dystra landsvägar. Regn, snö och vind som sakta men säkert bryter ned ett glatt sinnelag. För några handlar det kanske om att tävla mot sig själv, att verkligen klara av att springa 42 kilometer på asfalt. För andra är sluttiden viktigast: att varje år prestera lite bättre.

För mig är det mycket enkelt. Maraton handlar om kuta 42 195 meter snabbare än min kollega, som kallas Snyggmarkus. Eftersom denna blogg har fått en del nya läsare, så klistrar jag in en bild på Markus + ett inlägg som han gjorde i höstas i vilket han beskriver sin syn på föregående och kommande maratonsäsonger.

Markus funderar på det som var och det som komma skall

Tack för utrymmet i denna blogg.

Försäsong 2008-2009: Utmärkt. Inga skador och inga sjukdomar. Lite fusk i träningen v.11 pga. semester.

Kungsholmen runt 2009: Sagolikt. Under 1.45.00 (målet var att klara 1.50.00). Helt slut efter ett perfekt upplagt lopp.

Stockholm marathon: Enastående. Klarade under 6 min/km och sprang hela vägen. Kanske tiden kunde vara bättre om trängseln varit mindre.

2010: Kommer att mörka träningsintensitet och form under hela försäsongen (inkl. Kungsholmen runt) för att sedan slå till på Stockholm marathon. En tid på under 4h är målet.

2011: Min försäsongsmörkning fortsätter, Lars har åldrats ytterligare ett år och hans försprång börjar hämtas in.

2012: Lars = en gammal föredetting. En försäsong utan skador och sjukdomar gör att jag placerar mig före Lars på maran.

2013. Lars börjar skylla på benhinnor och knän. Jag slår Lars personbästa på maran och Lars är hemma pga. halsont.