Lars har känt sig något ur slag när det gäller blogguppdatering. Samlar han sig nu likväl till följande rapport från söndagens långpass, tillika det sista långpasset innan Stockholm marathon. Lördagen den 22/5 gifte sig en av Lars vänner buller och bång. Det bjöds på nyckelharpa och vin i obegränsade mängder varför Lars kände sig trött och sliten under hela söndagen. Dessutom bjöd vädret på regn och stark vind. Ställa in passet? Aldrig.
Låt mig först säga att jag flera gånger var nära att uttala en svordom eftersom min frus Garmin Forerunner 405, som jag använde, trasslade. Eller rättare sagt efter att ha kommit åt ramen, så började displayen visa ett antal staplar som - om jag förstod det rätt - angav GPS-noggrannhet. Sur stannade jag upp efter dryga 3 km för att starta om tidtagningen i hopp om att få tillbaka fart, hastighet och tid-vyn. Icke sa nicke, efter någon minut var staplarna tillbaka. Jag fick nöja med att få varvtiderna en gång per kilometer.
Hur som helst lunkade jag på ganska bra. Kände mig inte det minsta trött. Snarare fick då och då aktivt sänka farten. Efter 19 km var jag tillbaka vid huset och fyllde snabbt på vätskebältet och gav mig ut passets andra del, lite drygt 13 km.
Döm om min förvåning när klockskrället börjar pipa hysteriskt (efter ca 2,5 km) för att meddela den glada nyheten att passet var avslutat och att jag hade vunnit. Glada nyheter om jag det inte var för att jag hade drygt en mil kvar. Nollställer klockan igen och den här gången fick jag tillbaka korrekt vy. Passade på att snabbt låsa ramen. De sista kilometerna låg vinden på ganska bra och jag kunde ana en viss trötthetskänsla i benen. Sprang likväl i mål med ett leende på läpparna. Snittfarten blev 5.18. Okej, tycker jag, eftersom jag inte alls tog ut mig.
När jag vaknade i måndags var jag lite orolig över hur det skulle kännas i benen. Viss stelhet i vaderna, men ingen smärta i knä- eller fotleder. Efter några minuter försvann även stelheten i vaderna. Hoppas, hoppas, hoppas att det inte blir för varmt den femte!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Här kom äntligen inlägget jag väntat på. Bra sprunget och skrivet. Lite bensin i blodet skadar tydligen inte:-).
Jag har också stått med djupa veck i pannan och grubblat över gps-staplarna i 405:an.
Då är det kanske läge att ha en öl och chipskväll den fjärde!
Den där funktionen kallas för Virtual Partner tror jag, men jag trodde den bara funkade om man sprang samma runda två gånger och då kan "tävla" mot första gången...
PS, kika in på bloggen för lite inspirerande läsning om ett sub40 pass på milen!
Skicka en kommentar