Trogna läsare av denna blog vet att jag under ett antal veckor slitit med en ond högervad. Har kämpat på med alternativ träning enligt bästa förmåga i väntan på att vaden ska bli bättre. Vad händer då? Jo, en folkilsken och bitter basset hound lufsar fram och biter mig i den onda vaden. Huden punkterades på ett ställe. Det gjorde inte så lite ont.
Jag frågar mig nu om detta kan förklaras med simpel otur eller om mer illasinnade krafter ligger bakom denna attack mot min löpträning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Är det sant? Det låter nästan som orimlig otur! Om jag hade någon form av häxa i mig så skulle jag försöka bota.
Utebliven träningsrapport i min blogg beror helt enkelt på uteblivien träning. Det som springs är bara lite lätt och lufsigt, aldrig långt och aldrig kvalitet.
Om jag hinner senare idag ska jag redogöra för semesterns "mysiga" träning.
Ja, det är verkligen sant. Det är nästan så att jag misstänker snyggmarkus, men förra gången jag misstänkligjorde honom här, så fick jag ju äta upp det. Så jag avhåller mig från direkta anklagelser. Men jag håller ögonen på honom.
Men hur ska det gå på Lidingöloppet om vi inte tränar???
Pannbenet. Vi springer med pannbenet... Så du, det kommer att gå bra.
ok, jag får lita på det.
Lars, efter att du varit inne på LGR-bloggen, så hamnade jag mer eller mindre frivilligt på din blogg.
Vi delar ett problem; skadaaaaaj!
Har sedan Maj problem med höger baklår, troligen s.k. "falsk ischias".
Falsk...tycker nog den är högst verklig o påtaglig.
Har konsulterat 5 svenska och 2 italienska (idag!) läkare, ingen tycks ha kompetens att lösa ett sådant enkelt fall!
Dom pratar om att lyssna på kroppen , dom BORDE VETA BÄTTRE!
Det har alltid varit, är, och KOMMER ALLTID att vara helt omöjligt för en seriös löpare.
Det enda man lysnnar till är den (visserligen digitala) sekundvisaren, som säger ..spring..spring.. mer...fortare..
Hoppas vi båda slipper infantil bassäng- och gymträning inom kort. Lidingöloppet närmar sig.
Hälsningar T Bolmgren Gnosjö
Så där ja. Nu kan du läsa allt om min semesterträning... Hopaps vaden läker som den ska!
/Mia
@ Thomas: Håller med! Om vi lyssnade på våra kroppar så skulle vi aldrig kunna uträtta våra stordåd. Jag tycker att det dags för min kropp att lyssna på mig för en gångs skull.
@ Mia: Tack. Vaden är tyvärr allt annat än bra. Igår sprang jag 50 meter för att komma undan ett skyfall och fick sedan så ont att jag knappt kunde gå. Tuffa tag med andra ord.
Skicka en kommentar