Visst. Jag vet. På bloggarna läser man om hur härligt det att springa, om längtan efter att springa igen, om hur bra löpning är för att rensa hjärnan osv... MEN åtta kilometer i 5min/km är inte kul. Det är riktigt tråkigt. Man pinnar på, tittar på klockan då och då, hovrar kring 4.58 och 5.05. Riktigt skittråkigt. Funderade ett tag på att börja med curling istället.
Men nu hade jag faktiskt bestämt mig för att inte dra på mig skador igen. Så det fick bli det där tempot nästan hela passet. Den sista kilometern ökade jag något. Först 4.33 tempo i 500 meter. Därefter stegvis ökning utan att spurta (rädd för skador). Sista 200 meterna gick i 4.14-tempo.
Så här efteråt känns det bra. Kroppen är ok. Mitt ego är (trots allt) ok. Nja... de nya skorna kändes ovana och jag får se om satsningen på ett nytt löpsteg håller i sig. Jag ger försöket i alla fall november ut innan det blir utvärdering.
3 kommentarer:
Jag börjar nästan bli som de där mest floskliga löparbloggarna, vilket skrämmer mig. Ska mitt liv vara så här nu. Alltid på jakt efter runners-high. *suck*
Ja men det här ser jag som en bra start inför maran. Själv stapplar jag fram idag. Så går det när man kör löpskolning en gång per år...
Ha ha, ja sådär brukar de lugna rundorna ofta sluta, tålamodet brukar tryta för mig också.
Ändå tror jag det är viktigt att löpa kravlöst ibland, är huvudet fullt av stress och påträngande tankar brukar en runda i fem-minutersfart gör att det känns märkbart bättre.
Du skulle satsat på ett par DS Trainers istället ;)
Härlig läsning!!!
"ligga och hovra kring 4:58-5:05..." gillade jag.
OK, lite snabbare än att "hovra" men fyndigt var det.
Tålamod nu, jag är som dig men det är viktigt att inte dra på sig fler skador nu.
MVH
Skicka en kommentar