Sidor

söndag 5 december 2010

Långpasset som försvann

Andra advent bjöd på perfekta förhållanden för ett decemberlångpass. Kroppen var också i toppform. Likväl sprangs inte en meter. Läs vidare så får du veta varför.

Taggad, laddad och supermotiverad mötte Lars den andra advent. Nittio minuter i lugnt tempo, kan en decembersöndag bli bättre? På morgonen var huset fullt av barn i olika storlekar och med olika föräldrar. Småjobbigt, men snart skulle Lars vara ute och springa. Trodde han.

Innan Lars hade hunnit säga "strukturfunktionalism" var huset tomt på folk bortsett från Lars själv och lilla Ingrid. Efter tre timmar trillade svärföräldrar och vänner in för att gå på adventsgudstjänst. Efter kyrkan var det middag. Och efter middagen var det försent att springa.

Lite snopet men jag är ändå väldigt nöjd med en väldigt bra söndag i advent. Springa kan man väl göra nästa vecka.

5 kommentarer:

Staffan sa...

Precis så där kan det vara med långpass! Om man inte kommer ut på morgonen så har de en tendens att inte bli av alls

Det är därför jag kört mina långpass innan Stockholm marathon på tidig morgon innan resten av familjen vaknat, vilket i och för sig inte är helt smärtfritt heller...

Lars sa...

Låter som ett knep som jag ska ta till mig!

Mia sa...

Långpass är förrädiska. De måste göras DIREKT!

SV: Jepp. Hänger på UU från lunch och några timmar framåt faktiskt... ;)

Mia sa...

Alltså, jag har försökt beskriva gårdagen ur mitt perspektiv nu. attans vad svårt. Den är obegriplig.

Lars sa...

@Mia: ja, verkligen man skulle ju ha trott att besöket vid wall of fame (+ allt som har med den att göra) skulle räcka, men icke.