Lunchpass om 15 K på blytunga ben

Livs- och löparpussel är väl något som vi alla kämpar med. Senast skrev Anneliten om det häromdagen. Själv försöker jag lösa det på följande sätt: Stommen i min träning är 3 pass i veckan. Extraträning genomförs bara om någon oväntad lucka dykt upp.

Långpasset genomförs så klart nästan alltid på helgerna, men de övriga två försöker jag trixa in med så liten inverkan på familjelivet som möjligt. Det betyder att ett pass genomförs i direkt anslutning till arbetsdagens slut en dag när Anna hämtar lilla Ingrid på dagis. Med flexbalans innebär det att jag sällan kommer hem senare kl 18. Det andra passet trixar jag in med hjälp av den friskvårdstimme per vecka som anställda vid Uppsala universitet har rätt till. Samkörd med lunchen brukar det betyda att jag kan genomföra ett helt pass utan att det påverkar hämtning av minstingen, läxläsningsövervakning etc.

Idag var det hur som helst dags för ett lunch + friskvårdstimmepass: 15 K. Jag hade egentligen ingen plan för passet mer än att sista 5 skulle gå i 4:55-tempo. Det krävdes inte många meter innan jag förstod att "there is no such thing as a free lunch". Tunga var stegen. Vänster ben var otrevligt stelt. Och Värmen! Stekande het. Nästan tryckande.

Jag sprang i Snyggmarkus kvarter. Inte för att det gjorde saken lättare. Jag befann mig i skugga i kanske sammanlagt 800 meter. Elände. Tävlingstempo de sista 5? Glöm det! Kilometertiderna pendlade kring 5:30.

Jag intalar mig nu att detta skitpass är en kombination av att jag tog för mycket i måndags (blott två dagar efter Kungsholmen runt), att det var för varmt och att jag inte förberett kroppen (genom att dricka ordentligt etc).

Nu blir det vila tre dagar. Därefter kommer det sista långpasset: 30K, de sista tre i 4:55. Jag hoppas på lätt regn och 13 grader.