För första gången på flera veckor öste regnet ner i Uppsala. Ställa in? No way. Särskilt inte som jag idag, för första gången, skulle springa med en av mina bästa vänner. Vi har känt varandra sedan början av 90-talet och har haft hjälp av varandra i livets upp- och nedgångar, men inte i löpspåret, förrän idag.
Långpass ska springas i pratfart, men det är väldigt sällan som jag har någon att prata med. Idag blev det en väldig massa prat: träning, maraton, forskning, åren som går osv. Efter 18 km drog vi upp tempot under 4 km, även om snacket avtog något så hade vi ändå en del att prata om. Vid 22 km blev det nedjogg den återstående biten fram till huset. Mikas Forerunner visade 23 620 meter. Lagom långt långpass.
Just som vi var redo att gå in i husvärmen övergick nederbörden från regn till ösregn. Antar att det var Guds sätt att tala om för oss dagens träning var avslutad. Det här passet kommer jag minnas.
3 kommentarer:
Låter som ett perfekt långpass, sällskap på de passen är både bra och trevligt.
Du blir farlig på LL! :-)
kul att du kan springa så pass mycket och långt som du gör nu.
Har du planerat in lugn vecka också inom en inte alltför avlägsen framtid?
MVH
Hempa och Lennart: ja, det känns bra. Kan jag hålla ihop det här så borde jag kunna slå mitt PB från 2009.
Den här veckan räknar jag att ligga på ungefär samma volym, men ta det lite lugnare med backarna. Nästa vecka blir lugn. Sedan blir det hårda tag igen.
Skicka en kommentar