Barbacksträning på Gran Canaria

Efter vad som känns som en evighet kunde jag i söndags (14/2) ge mig ut och springa utan att klä mig i lägga lager på lager på lager med underställ och vindskal. En resa med familjen till Gran Canaria

Alltnog, första passet blev lite knappt 12k långt, med fyra ordentliga backar; ja, två var vidriga, långa och branta. Som tur var var vätskebältet fyllt med vatten. Likväl lunkade jag i mål på 49:21.

Efter två dagar med vila, strandliv och en hel del drinkar var det dags för nästa pass: 15k. Denna gång blev det bara två backar, men det var de två värsta backarna från söndagens pass, så ben och hjärta fick kämpa på ganska bra. Tiden blev 1:19:13.

Återigen blev det två dagars återhämtning i semesterlivets tecken. Under veckans sista pass var backträning i fokus. Efter en stillsam jogg fram till den värsta och längsta av backarna körde jag sedan två pass upp och ner för backen. Därefter jogg tillbaka till hotellet, även om jag sträckte lite på benen när 'publiken' så krävde.

En undran. Är det ok att drinka och öla på kvällarna om man åker på en sån där träningsresa till Portugal, eller måste man dricka nyttiga juicer från morgon till kväll?

Dagens pass som egentligen skulle springas imorgon skulle vara 8k på 38 minuter, men i god stil spurtade jag in på 34:06. Medelhastigheten var 4:15 och maxhastigheten 3:36. Maxpulsen under slutspurten landade på hela 191 bpm vilket enligt min pulsklocka är 107 % av maxpulsen (ouch). Likväl kände jag mig inte särskilt trött.

Nu är det hela två dagars vila till nästa pass.

Ännu en dag i saltgruvorna

Idag var det dags för pass nummer två i min Holmén satsning. 10 k skulle springas på 47 minuter. Jag höll mig dock till rådet att springa varje pass så fort man kan ( i jämn fart genom hela passet) och sprang därför på 43,38. De sista 3k hade jag en viss tempoökning, så inte öppnade jag för hårt.

På torsdag blir det ett lite längre pass. Ska bli intressant att se hur det går att "springa så snabbt man" kan på en längre sträcka.

Dessutom kan jag berätta att det har hänt en makalöst märklig grej i maratonbloggosfären. Detaljerna kommer senare, men jag kan redan nu avslöja att mina fötter är inblandade.

Varför maraton?

Varför springer man ett maratonlopp? Mil efter mil på dystra landsvägar. Regn, snö och vind som sakta men säkert bryter ned ett glatt sinnelag. För några handlar det kanske om att tävla mot sig själv, att verkligen klara av att springa 42 kilometer på asfalt. För andra är sluttiden viktigast: att varje år prestera lite bättre.

För mig är det mycket enkelt. Maraton handlar om kuta 42 195 meter snabbare än min kollega, som kallas Snyggmarkus. Eftersom denna blogg har fått en del nya läsare, så klistrar jag in en bild på Markus + ett inlägg som han gjorde i höstas i vilket han beskriver sin syn på föregående och kommande maratonsäsonger.

Markus funderar på det som var och det som komma skall

Tack för utrymmet i denna blogg.

Försäsong 2008-2009: Utmärkt. Inga skador och inga sjukdomar. Lite fusk i träningen v.11 pga. semester.

Kungsholmen runt 2009: Sagolikt. Under 1.45.00 (målet var att klara 1.50.00). Helt slut efter ett perfekt upplagt lopp.

Stockholm marathon: Enastående. Klarade under 6 min/km och sprang hela vägen. Kanske tiden kunde vara bättre om trängseln varit mindre.

2010: Kommer att mörka träningsintensitet och form under hela försäsongen (inkl. Kungsholmen runt) för att sedan slå till på Stockholm marathon. En tid på under 4h är målet.

2011: Min försäsongsmörkning fortsätter, Lars har åldrats ytterligare ett år och hans försprång börjar hämtas in.

2012: Lars = en gammal föredetting. En försäsong utan skador och sjukdomar gör att jag placerar mig före Lars på maran.

2013. Lars börjar skylla på benhinnor och knän. Jag slår Lars personbästa på maran och Lars är hemma pga. halsont.

Maraton enligt Holmén

Som bloggens trogna läsare vet har jag under en dryg veckas tid väntat på att kunna hoppa på Janne Holméns maraton-program, som finns i senaste numret av Runner's World. I korthet består programmet av tre pass per vecka (mellan 8 och 20 km, än så länge). Samtliga pass ska springas så fort som möjligt, vilket betyder att man ska kunna hålla samma fart hela tiden. Måste man gå ner i hastighet den sista tredjedelen, så har man sprungit för fort.

Det här programmet passar mig! (Tror jag.)

Idag kunde jag i alla fall - trots en kvardröjande snuva - ge mig ut på 12 kilometer som skulle avverkas på 58 minuter. Lite väl långsamt tänkte jag och satte tempot till 4.30 - 4,40 per km. Sluttiden blev 56,20.

För de läsare som är pulsfanatiker (hej roadrunner ;-))kan jag meddela att pulsen under de första 9 k pendlade upp och ner mellan 145 och 152, för att sedan stiga och hamna kring 160. De sista 500 meterna spurtade jag och pulsen rusade upp till 173.

På tisdag är det 10k på 47 minuter. Jag tänker genomföra passet som en Staffanmil och alltså springa var tredje kilometer betydligt snabbare än de andra. Se där! Jag börjar redan mixtra med Holméns upplägg.

Tillbaka på banan

Efter en dryg veckas löpningsuppehåll var det igår dags att kuta igen. Jag bestämde mig för köra en halvhård staffanmil (var tredje kilometer runt 4 min/km däremellan ca 4,50 min/km). Såväl lungor som ben kändes bra.

Idag hade jag tänkt springa med Petra, men eftersom minstingen - Ingrid 21 månader gammal - hade bestämt sig för att vakna terrortidigt, så låg jag och sov när det passet gick av stapeln. Så kan det också gå.

Imorgon hoppar jag på Janne Holméns maratonprogram. Det blir 12 k på 58 minuter. Känns lite konstigt att inte springa långpass på en söndag.

Hotad till livet?

Eftersom min kollega och maratonkompis, Markus - Snyggmarkus kallad -, mer eller mindre hotade mig till livet har jag avstått från träning de senaste dagarna. Jag håller på att byta rum på min arbetsplats och packande av pärmar, böcker och utredningar har fått räcka som fysisk aktivitet.

Men nu börjar det klia rejält i kroppen. Jag tror att Janne Holméns maratonprogram i senaste numret av Runner´s world är helr rätt för mig och längtar efter sätta igång. Får se hur länge jag kommer följa hans program. I vanliga fall byter jag ju träningsprincip oftare än jag byter skjorta. Vi får se.

Styrketräning

Kände mig lite småvissen idag med kvardröjande hosta och lite feber. Tyckte ändå att det vore synd att inte träna alls, så efter jobbet begav jag mig till Fyrishov för ett lättare pass. Värmde upp med fem minuter i roddmaskinen för att sedan köra ett antal ben- och bålövningar.

Skulle tro att det blir något liknande på onsdag, men sedan är det löpning som gäller igen.