Efter vad som känns som en evighet kunde jag i söndags (14/2) ge mig ut och springa utan att klä mig i lägga lager på lager på lager med underställ och vindskal. En resa med familjen till Gran Canaria
Alltnog, första passet blev lite knappt 12k långt, med fyra ordentliga backar; ja, två var vidriga, långa och branta. Som tur var var vätskebältet fyllt med vatten. Likväl lunkade jag i mål på 49:21.
Efter två dagar med vila, strandliv och en hel del drinkar var det dags för nästa pass: 15k. Denna gång blev det bara två backar, men det var de två värsta backarna från söndagens pass, så ben och hjärta fick kämpa på ganska bra. Tiden blev 1:19:13.
Återigen blev det två dagars återhämtning i semesterlivets tecken. Under veckans sista pass var backträning i fokus. Efter en stillsam jogg fram till den värsta och längsta av backarna körde jag sedan två pass upp och ner för backen. Därefter jogg tillbaka till hotellet, även om jag sträckte lite på benen när 'publiken' så krävde.
En undran. Är det ok att drinka och öla på kvällarna om man åker på en sån där träningsresa till Portugal, eller måste man dricka nyttiga juicer från morgon till kväll?
Dagens pass som egentligen skulle springas imorgon skulle vara 8k på 38 minuter, men i god stil spurtade jag in på 34:06. Medelhastigheten var 4:15 och maxhastigheten 3:36. Maxpulsen under slutspurten landade på hela 191 bpm vilket enligt min pulsklocka är 107 % av maxpulsen (ouch). Likväl kände jag mig inte särskilt trött.
Nu är det hela två dagars vila till nästa pass.
6 kommentarer:
Apropå drinkar i Portugal: Alkohol och träning är ett känsligt ämne i det här landet. Se bara vilka reaktioner Petras vinglas frmkallade: http://blogg.svd.se/maratonbloggen?id=18405
Joda, jag slängde själv in en kommentar i ämnet. För mig är det självklart att inte låta träningen förstöra mina dryckesvanor.
Jag ser att det står ett par giftiga, ultralätta löparskor på kontoret! Berätta mera!
Käre Markus, de skorna är värda sitt eget inlägg. Håll dig till tåls.
Är inte så lite avundssjuk här hemma i kylan! Det är alltid mysigt att ha med spreingskorna på sådana resor!
Härlig löpning. I min ungdom, när jag blev löparbiten första gången och innan jag fick benhinnebesvär, brukade jag alltid sätta mina personliga rekord då jag var lite lätt bakis. Idag skulle jag nog aldrig våga ge mig ut och maxa i ett sånt tillstånd, om ens springa över huvud taget.
Skicka en kommentar