Lars Hagborg blev lättfotad i tisdags. Hur blev det så? Vi kan börja med att konstatera att en viss Petra har ett stort ansvar. Bakgrunden är följande. I början av januari fick jag avsluta varje träningspass med att vrida blod ur höger strumpa. Inget vidare. En indikation på att ett skoinköp står inför dörren.
Alltnog, med raska steg klev jag in i löplabbet för att köpa nya skor. Mot bakgrund av ålder och vikt insåg jag att potatisskorna (alltså de skor som nästan alltid ska användas) måste vara heldämpade. Det blev ett par Acsis gel kayano 16. I dessa skor blir fötterna som inbäddade i vattensäng; det är som att springa på månen. Men skorna var ack så tunga.
Jag frågade därför expediten om det inte vore en bra idé att ha ett par lätta tävlingsskor. Hur fort springer du, frågade hon. Hoppas komma under 1.30 på halvmaran. Springer du så långsamt behöver du inga tävlingsskor blev det omedelbara svaret.
Snopen, men mindre fattig, lämnade jag affären.
Alltnog, ovan nämnda Petra skrev om detta på sin blogg vilket i slutändan ledde till att jag - efter att ha provat fem tävlingsskor - fick (alltså helt gratis) de här skorna.
Nu har jag alltså inga som helst ursäkter att ta till om jag inte springer halvmaran under 1.30. Dags att träna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ha ha, jaså var det DU som blev bemött sådär, Ja det där blev det ju rabalder om på Petras blogg, löplabbets VD fick ju t o m gå ut med en ursäkt!!
Snygga skor för övrigt!!
Sann lycka måste vara att bli förolämpad av personal... i alla fall om det sedan belönas med skor=)
Det lustiga är att jag inte alls tyckte att jag blev förolämpad, bara att det var en kul och oväntad kommentar.
Nu har jag hur som helst inget att skylla på om jag inte tar mig under 1.30!
Tur att det var dig det sa så till då. Hade jag fått samma kommentar hade det blivit ännu mer rabalder än vad det blev av att Petra tog upp det....Jag hade blivit ARG! :-)
Skicka en kommentar