Snabbdistans på löpband

Förkylningen från 2010 har inte släppt sitt grepp om Lars. Det är en sådan där hemsk förkylning som gör att Lars ständigt måste snyta sig. Samtidigt är han inte tillräckligt sjuk för ett aktivt martyrskap. En fördel är i alla fall att Lars har kunnat fortsätta träna om än med viss försiktighet. I tisdags var det dags för snabbdistans med fartökning. Vädret i kombination med hälsoläget gjorde valet lätt. Lars hoppade in i sin Cheva och begav sig till Fyrishovs gym.

Passet inleddes med en lugn kilometer. Därefter höjde jag farten försiktigt var 500-hundrade meter under 8 kilometer, började på 5.12 min/km och slutade i ett finfint 3.45-tempo. Sedan nerjogg. Totalt 10 kilometer med andra ord.

Fartökningen kändes kontrollerad. Under de sista två kilometerna fick såväl hjärta och benmuskler arbeta, men så ska det ju vara.

Sammantaget tycker jag att första månaden med Szalkais program har rullat på bra. Alla pass har inte genomförts, men å andra sidan gick jag in i programmet med ganska god kondition. Något som bekymrar mig lite är att samtliga intervall-, fartleks- och snabbdistanspass hittills har genomförts på löpband. Enligt Szalkai själv är detta inte något större problem så länge som långpassen löps på asfalt. Vi får väl se.

Jo, förresten, jag passade på att väga mig när jag var på gymmet igår. Inte roligt. Eftersom bloggen har en del känsliga läsare tänker jag inte gå in på detaljer, men de närmaste veckorna får det bli en rejäl justering av matvanorna.