Lampan...

... fungerade mycket bra (Silva Mid Nite), men det var också det enda att vara glad över. När jag igår gav mig ut i terrängen (nåja... två varv på Röborundan) för första gången sedan Lidingöloppet var benen allt annat än pigga. Kanske var de två tidigare passen lite väl hårda mot bakgrund av mitt trassliga högerben. Kanske borde jag hållit fast vid min ursprungliga idé att springa till Storvretarondellen. Vem vet? Hög- och låg skipping var i alla fall ett välkommet avbrott under passet. Idag vila (i dubbel bemärkelse: är hemma med sjukt barn). I morgon ett stillsamt pass på flack bana.