Söndagens stillsamma 16 km avslutade den första hela veckan med systematisk löpträning sedan Stockholm marathon. Avsaknad av löpning har dock inte betytt att jag inte har tränat. Denna soliga sommar har åtskilliga timmar tillbringats i svettiga gym (motionscykel och cross trainer) och - åtminstone en gång - i Fyrisåns grumliga vatten (vattenlöpning).
Hur ska man då sammanfatta nästan två månader av alternativ träning? Ja, inte är det löpning i alla fall. Förra veckans tre pass genomfördes i lugnt tempo för att se hur höger vad skulle reagera. Och visst gick det bra med vaden, men jag kunde också konstera att det faktiskt var lite halvjobbigt att springa även i sakta mak. Nu är det bara att kämpa på och hoppas att krämporna inte kommer tillbaka.
Den här veckan blir det två 10 km-pass (tisdag och torsdag)och ett 19 km-pass (söndag). Jag kommer även lägga in två pass med alternativ träning på gymmet (måndag och fredag). Vi får se, med hjälp av högre makter kan det gå vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du verkar efter omständigheterna och skador vara väldigt stabil. Det är bra.
Själv går jag omkring med konstant träningsångest eftersom jag är tvungen att göra så mycket annat hela tiden. Ikväll ska jag dock ta på mig pannlampa och ge mig ut på landsvägarna har jag tänkt... För nu ska vi grilla korv. Viktigt viktigt.
Kika in nån gång imorgon...
Sådärja. Skriver och klart!
Skicka en kommentar