De sista 15 km på Lidingöloppet är backiga och om man vill slippa krypa upp och kravla ned för dessa backar måste man genomföra en hop backpass. Det har jag gjort idag. Enligt mitt hemmasnickrade "komma-tillbaka-i-tid-till-Lidingö-program" skulle jag jag idag springa "12 km med backar". Men när jag vackert träningsklädd skulle ge mig ut öppnade sig himlen och ståtligt skyfall bröt ut. Vad göra? Ställa in ett pass under självaste Lidingö-uppladdningen? Nej! Rakryggat genomföra passet? Ja!
Så sprang han iväg i regnet, 43 år gammal, en hop kilo för tung och ängsligt blickandes på puls-, distans- och tempoangivelser.
Den första och de två sista km var upp- och nerjogg. De 11 backarna skulle alltså klaras av under 9 km. Så blev det också, men jobbigt var det. Riktigt jobbig. Apjobbigt skrev jag i min statusrad på Facebook, vilket inspirerade många vänner att skriva lustiga kommentarer.
Nej, jag tänker inte diskutera tider osv, men konstaterar ändå att pulsen sammantaget (även i de värsta backarna) inte sprang iväg över 170. Är detta bra, frågar jag, och svarar själv: Nej. Jag tror att anledningen till den förhållandevis låga pulsen är att benen inte orkar trycka på tillräckligt. Mina farhågor verkar alltså vara besannade. Den alternativa träningen har gett mig en god syreupptagning men veka ben. Hur var det nu det skrevs: dåliga ben hade han, men hjärtat det var gott.
I morgon, onsdag, total vila.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är tillräckligt med tid kvar till Lidingö, du hinner få benen i bra skick tills dess ;-)
@Tobias: Ja, man hoppas ju det. Nu är det en fin balansgång mellan öka volymen i passen utan att dra på sig träningsskador.
Påminn mig för guds skull inte om dessa backar... Jag lever i stor förnekelse. Det är där du kommer att krossa mig.
Det är mycket som är apjobbigt i mitt liv just nu, men tack och lov var i alla fall inte löpningen det igår... :)
@Mia: Å andra sidan träffade jag förra året en ung och glad man från Uppsala som sprungit på 2.22 nånting. Han hade knappt genomfört någon backträning, tyckte att hans knä inte höll för det. Han tog det helt enkelt lugnt i backarna och tryckte på i de flacka partierna.
Det är trist när det är apjobbigt (i löpning och andra saker), men det brukar ju alltid gå över.
Skicka en kommentar