Sidor

söndag 5 september 2010

Lars testspringer Lidingöbanan

Som alla trogna läsare vet ska Lars om mindre än tre veckor springa Lidingöloppet för andra gången. Förra året var uppdraget enkelt: springa loppet och sedan meddela att Stockholm marathon är tuffare. Nu är det gjort. I år blir det värre. I ett tillstånd av tillfällig (?) förvirring passade Lars på att utmana vissa personer. Det som kunde ha blivit en glad dag på Lidingö kommer alltså istället bli en kamp på liv och död. Det var således på goda grunder som Lars idag begav sig till Lidingövallen för årets testlöpning.

Ibland måste man bryta mot trafiklagarna. Till exempel när man ska hitta en parkingsplats utanför Lidingövallen. Jag fick helt enkelt köra in på en cykelbana och sedan parkera på en gräsplan. Jag var inte ensam om denna trafikförseelse. Hur som helst, några minuter senare stod jag vid samlingen och väntar på startskottet. Vem är där om inte den hårdsatsande Petra, som dessutom hade tagit med sig sin coach Ingemar. Det visade sig att vi skulle springa i samma grupp: 5.30-gruppen.

Pang! Så sprang vi iväg. De första sju kilometerna är ju som bekant behagliga. Backarna är snälla och det är lätt att hitta flytet. När 15 kilometer återstår börjar det egentliga loppet. Fem kilometer med korta men branta backar som kommer tätt. Därefter den sista milen med fyra rejäla backar.

Hur gick det? Hyfsat ok. Med tanke på att jag ska springa Stockholm Halvmarathon ville jag inte ta inte mig helt. Sträckan mellan 15 - 20 kändes lättare än förra året. Den sista milen var tuffare. Glädjande nog kommer kunde jag utan problem få upp farten kring fem minuter mellan backarna.

I morgon blir det ett återhämtningspass på cykel. Tisdag springer jag intervall. Därefter halvmaran på lördag.

4 kommentarer:

Petra sa...

Kul att äntligen säga hej! Bra jobbat idag och lycka till på halvmaran!

Lars sa...

Ja, visst var det kul att träffas! Ingemar är ju verkligen en riktig coach. Tror att jag får haka på slottspassen framöver.

Mia sa...

jag är lite avis på det här passet. det är ju så nedrans vackert på lidingö också. som gjort för löpning.

men men... jag ä int bitter :) utan har tagit fram en helt ny strategi, som egentligen beror på att jag just nu lever ett liv i löparförnekelse och försöker hitta glädjen i att springa...

"Så ska jag bli giftig" - enjoy

Mia sa...

Jag frågade Petra i hennes blogg vad hon trodde om dig och din form. Hon sa att du verkade bra, men att hon drog ifrån på slutet... Jasså...

Skoja bara. Man ska inte skoja om människor som har en egen coach. De är livsfarliga! :)

I vilket fall som helst så har jag bloggat mer träning nu. Dagens pass = livsnjutning i sann Mia-anda!