Mål: Studsa uppför varje backe på sprängspända vadmuskler.
Resultat: Studsade hit och dit längs hela banan men gick i alla backar sista milen utom den sista.
Mål: Nedför i full fart. Ingen broms!
Resultat: Tycker nog att jag kunde hålla trycket nedför även när jag var trött.
Mål: Inte gå i backarna
Resultat: Se första målet.
Mål: Inte stanna och vila vid vätskekontrollerna!
Resultat: Från och med Grönsta stannade jag vid alla stationer.
Mål: Blodsmak i munnen från första till sista steg.
Resultat: Jovars.
Är det så Gud låter oss människor veta att vi är dödliga? Slänger oss i backar som är allt för branta? Ger oss sportdrycker som inte ger oss energi? Låter oss utmana motståndare som springer ifrån oss? Jag vet inte, men lördagens Lidingölopp blev en riktig prövning. Förra året tyckte jag att de första 15 km gick hyfsat lätt. Det var inga större problem att klara 5 min/km. I år blev det tufft redan i de första backarna. Pulsklockan visade över 170 på platser där jag hade tänkt mig att ligga runt 155. Förkyld? Infektion? Nepp! Bara jobbigt.
Pinnade likväl på efter bästa förmåga och det gick väl ok fram till 15 km, men i backpasset mellan 15 och 20 km blev det riktigt jobbigt. Vid 20 km passeringen fick jag hejarop och ny vätska men också besked om att en viss Mia låg tre minuter före vid 15 km-passeringen. Jag visste att det inte fanns någon extraväxel att ta till. Nu handlade om att pina sig igenom den sista milen. Jag orkade faktiskt inte springa i en enda backa (utom den sista). Det var till och med så att jag såg fram emot backarna eftersom jag tänkte att jag kunde gå där utan att förlora all värdighet.
Sooner or later God will cut you down (Cash)
Tre hundra meter före mål hejade Mias klack på mig och jag fick kraft att spurta i mål. Tack!
Jag gick i mål 14 minuter senare än förra året. Likväl var jag tröttare än 2009. Vad kan det bero på? Mindre träning? Ja. Fel träning? Säkert. Det blir till att slicka såren. Men också till att glädja sig över att UURR hade nio löpare som genomförde tävlingen i tre olika klasser. Dessutom fick jag till sist träffa den där Hudiktjejen. Men mia, hur snabbt springer du egentligen?
16 kommentarer:
Bra jobbat ändå, Lars! Lite tjejpisk dör man inte av ;-) På't igen nästa år!
Jag sprang trots förkylning och galopperande ögoninflammation. Tanken var att gå, det blev inte så. Än har jag dock varken dött eller fått lunginflammation och det får man ju se som positivt.
Jag har, med tanke på mitt resultat och upplevelse förra året, kommit fram till den eminenta och storslagna slutsatsen: Med Lidingöloppet kan man aldrig veta någonting riktigt säkert... För precis så känns det idag, när jag har fått lite distans även om jag nog inte riktigt har fattat vad som egentligen hände där ute i skogarna.
Det här gjorde vi bra. Punkt. Och jag är ytterst tacksam för den inspiration, motivation och alla de skratt jag har fått i våra respektive bloggar.
Mina knän bär mig knappt idag och gör nedrans ont, men det är helt klart värt det.
Tack Lars!
P.S. Jag börjar bli lite sugen på att bli snabb på milen...
Du får försöka glädja dig åt att du fick till ett alldeles utmärkt blogginlägg. Inget ont som inte för något gott med sig:).
@Petra: Tack! För uppmuntran. Och du har rätt tjejdäng är inget man dör eller ens mår dåligt av. Grattis till en bra tid förresten.
@Ina: Du är en stolthet för Uppsala University Roadrunners.
@Mia: Tror att du har rätt där. Har man minsta lilla skavank så blir det riktigt tufft. Det har varit jätteroligt att springa med dig, eller vad man nu kan kalla det för.
Hoppla! En milutmaning... taget!
Roadrunner: Ja, det gäller att hitta något gott i allt elände.
Kul läsning även om du inte var nöjd med resultatet. Själv nöjde jag mig med 10 km Lidingö tjejlopp igår men jag kan bara tänka mig hur Aborrebacken känns med 25 km i benen.
Bra jobbat Lars!
Tränings- och tävlingssäsongen är nu över och din arma kropp behöver vila!
Om 3-4 veckor kan fokuseringen mot Stockholm marathon påbörjas!
/Coach MH
Om du inte är nöjd med loppet bör du vara desto nöjdare över kvalitén på det här inlägget! Väl skrivet, och dessutom, bra sprunget!! Var det slutet på tävlingssäsongen 2010 eller dyker du upp på någon annan startlinje i höst?
Så där ja! Nu har även jag skrivit ihop den fullständiga lidingöloppsstoryn :) Nu fokus framåt.
Slog du Snyggmarkus?
@Anonym: Snyggmarkus var med som coach under hela lördagen. Jag vågar inte tänka på hur snabbt han hade sprungit om han hade stått på startlinjen.
Är det Snyggmarkus som ligger bakom initialerna "MH"? Coachar han dig? :-)
@Staffan: nja... tror nog att Lidingöloppet avslutar tävlingssäsong 2010. Nästa gång jag står på startlinjen är det nog Premiärmilen.
Känner mig lite mätt på löpning just nu. Tänker köra alternativ träning i cirka tre veckor.
@Petra: Visst är MH = Markus Hed. När vi inte tävlar mot varandra så är han coach.
Lars, när kommer det utlovade mail om initierade resonemang kring UURR's tider? Jag har väntat i två dagar =)
Skicka en kommentar