Sidor

måndag 20 september 2010

Lidingöveckan

Fem dagar kvar! Nu gäller det. Studsa uppför varje backe på sprängspända vadmuskler. Nedför i full fart. Ingen broms! Inte gå i backarna! Inte stanna och vila vid vätskekontrollerna! Blodsmak i munnen från första till sista steg. Muskelbristning i varenda muskelfiber! Total kollaps efter målgång. Månader av rehab och alternativ träning.

Så kan Lidingöloppet också vara, men jag tänker mig nog en något lugnare satsning. Jag får vara glad om jag klarar förra årets tid på 2.40.22. Jag har tränat mindre i år, å andra sidan har jag mer erfarenhet. Det blir spännande.

Igår (söndags) genomförde jag det sista lite hårdare passet, backträning upp- och ner för Tunåsen i Gamla Uppsala. Efter 1½ km ganska stillsam uppjogg i 5.20 fart inleddes själva backpasset. Uppför åsen (ca 350 meter) nerför åsen (något brantare och alltså kortare) osv. Slingan, som mätte 980 meter, sprangs sex gånger. Jag fokuserade på att lyfta blicken och behålla en hög hållning i uppförsbackarna. Korta steg och våldsamma armrörelser. I nedförbackarna sjönk jag ner med höfterna och rullade på så fort jag kunde. Inga stämsteg!

Efter den sjätte rundan var det dags att springa hemåt. Den första kilometern av hemvägen tryckte jag på och märkte till min glädje att det inte var svårt att hålla 4.30-tempo (och då ingår det en ganska seg backe i den kilometern). Den sista biten sänkte jag farten till joggtempo. Ett bra pass!

I torsdags hade jag tänkt att köra den världskända slottsrundan i Uppsala. MEN när jag öppnade min träningsbag så visade sig att jag hade packat ner mina nya Nike Lunarglide (som jag hade tänkt att jag skulle börja träna i efter Lidingöloppet). Det kändes chansartat att genomföra ett så ansträngande pass i helt nya skor 1½ vecka innan Lidingö loppet. Istället fick det bli ett halvstillsamt långintervallpass: 6 x 1000 meter med en minuts joggvila mellan intervallerna. Tempot låg mellan 4.10 och 4.16, vågade inte springa snabbare.

På tisdag (alltså imorgon) joggar jag fem kilometer. Därefter är det vila som gäller.


3 kommentarer:

Mia sa...

Bra där. Jag tänker lite som du. Jag vill inte ha månader av rehab. Livet är större än Lidingöloppet. Det har minst sagt varit psykiskt påfrestande detta på slutet, men nu har jag kommit till ro med det som är.

Jag kör mitt sista träningspass imorgon. Ska blåsa ur systemet och sen vilar jag.

Det viktigaste är att det känns kul nu igen.

Anonym sa...

Du är på gång! Tror du kommer njuta av LL i år och springa på en tid i trakterna av 2.40 trots mindre träning. Oavsett tiden så njut av loppet och stämningen.

Lars sa...

@Mia: ja, nu fixar vi Lidingö, sedan får vi vila från löpning några veckor innan Marathon11 drar igång.
@Hempa: Tack! Det känns som om i alla fall lusten att trycka på i steget är tillbaka. Efter Lidingö blir det annan träning i några veckor sedan ska jag försöka gå över till mellan- framfotslöpning. Ska bli spännande att se hur det går.
Återigen, grattis till fin-fina sub40-loppet!