Tröskelpass och Staffanmil

Efter söndagens vackert genomförda långpass skulle Lars springa igen på tisdag eftermiddag. Jobb och familj satte P för detta. Istället fick det bli ett tröskelpass på onsdagen och en Staffanmil på torsdagen. Två halvtuffa pass på två dagar. Hur gick det?

Lunchträning i all ära, men stressmomentet finns alltid där. Kommer jag hinna springa klart, varva ner, duscha, byta om och ta mig till jobbet innan det där mötet. Ja, det hann jag. Men passet fick bara bli lite dryga 6.8 koncentrerade kilometer på typ 30 minuter. Vet inte varför men det kändes mer ansträngande än vad borde göra. Kände mig sliten i kroppen.

En analys av pulsklockans data gav vid handen att jag kanske inte var så himla sliten ändå. Snittpulsen låg på 78 % av max. Och som högst tickade jag upp på 84 % av max. Likväl var jag rejält trött och undrade om jag skulle fixa ett en Staffanmil kommande dag.

Såväl tisdag som torsdag (alltså idag) innehöll moment med hög stressfaktor på jobbet. I tisdags blev det ingen tid för träning men idag fick jag en lucka mellan hämtning på dagis och en sen jobbaktivitet. Förberedd som jag var bytte jag snabbt om och drog iväg på en modifierad Staffanmil som genomfördes så här:

0 - 2 km: 5 min/km

2 - 3 km: 4.34

3 - 5 km: 5

5 - 6 km: 4.30

6 - 8 km: 5

8 - 9 km: 4.11

9 - 10 km : 5

10 - 11 km: 5.14

11 - 12 km: 5.32

Ja, alla ser väl att modifieringen innebar att de sista 3 km blev en nertrappning istället för en tempohöjning sista km. Jag kommer att skriva mer om det här passet imorgon, men intressant var det. Pulsen höll sig lägre än vanligt. Det första 2 km låg jag stadig under zon 3. Därefter låg jag fram till den nionde kilometern - även under tempohöjningarna - stabilt i zon 3. Under sista delen av den sista fartökningen (och då ökade jag från 3.24 till 4.00) hamnade jag i zon 4, men var aldrig i närheten i zon 5. Min tolkning av resultatet kommer snart.