Äntligen!

Så som Lars meddelade igår inleddes idag en 15 dagar lång period där tid och puls står i fokus. Dagens pass skulle omfatta 2 timmar och 30 minuter, allt detta i pulszon 3. Häng med!

Klockan hade just passerat 14 när jag gav mig ut i den nästan onödigt trivsamma mars-solen. Det är så himla skönt att inte behöva vara påpälsad med lager på lager på lager av funktionsmaterial. Tid och puls var orden för dagen och för att vara säker på att inte börja snegla på distans och hastighet fattade jag ett modigt beslut: jag skulle springa söderut. Jag har järnkoll på i stort sett alla distanser när man springer norröver från vårt hus, men åt andra hållet är det sämre. I mitt huvud formade jag en idé om hur jag kunde springa,spände på pulsbandet, lämnade GPS-en hemma och gav mig iväg.

Snart nog blev jag varse att Uppsala trots allt nog är Sveriges sämsta snöröjarkommun. De cykelvägar jag sprang på under passets första 50 minuter var verkligen under all kritik. Tur att man inte 79 år och ska hasa runt med käpp. Skärpning!

Efter ca 50 minuter kom jag i alla fall ut på en landsväg. "Vi lämnar gammal lärdomsstad och tar sikte på ädla metaller", vart är vi på väg? Snart nog svängde jag norrut igen på en liten väg som fortfarande - fyra veckor efter senaste snöfallet - kändes översnöad. SKÄRPNING!

Nä, nu får det vara färdiggnällt. När jag kom tillbaka visade klockan att 2 timmar och 22 minuter hade gått. Jag övervägde att springa några kringelikrokar för att komma upp i 2.30, men gick istället hem, drack öl och tittade på Wolves mot Spurs.

Ok, jag sprang inte särskilt fort, men det kändes himla skönt. Äntligen ett bra långpass.