Jag hade väl hoppats att jag skulle kunna skriva att kroppen känns helt ok. Men ärligt talat så var det ganska stelt och obekvämt de första 20 minuterna. Faktum är att jag tror att jag höll en lägre snitthastighet idag än i söndags, trots att jag sprang mindre än hälften så lång tid. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag i söndags genomförde det första långpasset på många veckor.
Det är lätt att luras av att våren känns nära under dagarna. Jag gav mig ut strax efter fem och fick därför studs-halka på ganska många ställen. Eftersom det var helt ljust när jag sprang iväg så sprang jag utan reflexväst. Det ångrade jag 70 minuter senare när jag i mörkret rundade kyrkogården i Gamlis. Smal väg. Dålig sikt. Mörk. Inga reflexer. Bakläxa med andra ord.
Nu har det gått några timmar. Ben, leder, hinnor och muskler känns ok. Imorgon blir det hårdkörning på gymmet. Crosstrainer i 40 minuter. Full fart.
4 kommentarer:
Det kan också kännas stelt och obekvämt när man springer i en fart som är långsammare än vanligt, men frångår då sitt mest naturliga löpsteg, det har jag märkt själv på lugna återhämtningsrundor
Jag tror att du har rätt. Mot slutet tog jag ut steget och det kändes genast bättre.
Mest imponerande är dina pass på crosstrainer. Hur tråkigt låter inte det?! All heder till dig...
RosaMilton: Ja, man ställer ju själv frågan om långpass i crosstrainer är ett uttryck för god träningsdisciplin eller för en allvarlig personlighetsstörning.
Skicka en kommentar