Ja, benen kändes pigga, till och med studsiga. Det ljumma regnet var enbart behagligt och kilometerna tickade iväg. Som vanligt låg jag på lite väl snabbt vilket för mig är 5.05 - 5.15. Fick ner farten till 5.30, men där var det svårt att hitta harmonin mellan takten i steg och andning. Den studsiga känslan gjorde dock att det likväl kändes bra.
Vid ca 13 kilometer sprang jag förbi en stor flock svanar som vilade upp sig på ett gärde. De såg nästan sagolika ut. Som vore de förtätningar av dimman. Jag sprang vidare.
Dags för tempohöjning! Och det mitt i ett uppförslut. Faktum är att med två små undantag bestod de tre första kilometerna av tempohöjningen av en konstant uppförsbacke. Det tar på krafterna. En glatt (eller ilsket?) tutande bil gjorde att fokus kom tillbaka. Behöver jag säga att hela tempohöjningen också genomfördes i motvind?
Här kommer kilometertiderna under tempohöjningen: 4:47, 5:00, 4:51, 4:42, 4:51 0ch 4:52.
Liksom i tisdags var jag glad när klockan meddelade att det var dags att sänka farten. De sista 2½ kilometerna låg jag mellan 5.30 och 5.40.
All in all, sammanfattade min Polar detta till löpindex 65. Den glada nyheten är att det innebär att jag kan springa ett marathon på en tid mellan 3 timmar blankt och 3:05:00. Det dåliga nyheten är att detta aldrig kommer att hända. Men ett bra pass blev det i alla fall.
4 kommentarer:
Strongt! Tänk att du med kommer från Halmstad!
Antar att du är vego med? Med tanke på din lilla text på sidan om att du inte gillar någon form av dödande. :-)
Det här såg väldigt kontrollerat ut.
Hur långt blev passet? Missade jag det eller?
MVH
Ingmarie: Halmstad, ja visst är det ett särskilt bra ställe att komma ifrån. Kanske blir jag vego en dag. Just nu syftar en lilla texten på människor i alla format. Många mycket goda vänner påpekar dock att det är godtyckligt snäv begränsning.
Lennart: 26.5, helt enligt planen. Nästa söndag 32, därefter 35. Efter det blir långpassen kortare, men (hoppas jag) snabbare.
Om du menar det du skriver tycker jag du ska ta steget till att bli vego! Även djur är levande varelser som känner både smärta och rädsla och de måste dödas för att bli mat...
Skicka en kommentar