Idag fick jag äntligen till bra långpass. Senast det hände var under förra decenniet . I maraton-bloggosfären verkar pratfart vara det som gäller under långpassen. Om man har någon att prata med så ger sig rätt fart ganska lätt till känna. Springer man själv är det inte lika lätt att hitta rätt tempo. Jag bestämde mig helt enkelt för att pratfart för betyder att pulsen ligger mellan 140 och 145 bpm. Och det uppnåddes när jag pendlade mellan 5:10 och 5:20 per kilometer. Totalt blev det 26 km.
Tyvärr hade jag lite för lite kläder på och småfrös därför under hela passet. Lite trist också att sportdrycken (
Vitargo professional) började frysa. Den sista milen var det som att dricka slush puppy. Men jag är inte bitter.
Summan av kardemumman är att jag avslutade passet kall men nöjd. Förra säsongen gjorde jag misstaget att springa för fort under långpassen vilket ledde till att jag inte orkade genomföra övriga pass med tillräcklig styrka och fart.
3 kommentarer:
Långpassöndag! Jag körde 25,5km (tog tåget en bit och sprang hem) varav ca 4km var djup snö. Skönt pass ändå, och tack vare p3 dokumentär kan jag nu mer om både lasermannen och Norrmalmtorgsdramat. Hur långt kom du?
Oj, det glömde jag visst att skriva! 26 kilometer, men jag är glad över att det inte var djup snö. Jag är för gammal för att pulsa runt i oplogad terräng.
Man borde kanske se till och lyssna på radiodokumentärer när man springer. Bra tips!
För egen del sprang jag 24 km. Segt och oinspirerat pass som tog 2.10 -- en hel del långsammare än vad det brukar gå. Jag röstar för barmark nu!
För egen del brukar jag lyssna på P1; den här gången blev det bl.a. Språket och Vetenskapsradion historia (om Birger Jarl).
Skicka en kommentar